Min födelsedag blev bara helt kanonlyckad!! Jag trodde inte alls det skulle komma många men i slutändan så hade vi nog en 25 gäster! Det var högtryck i vårat "inormalafallrättsåstorakök"! :)
Mannens familj + lillasyster med familj kom, min faster med sambo, bästa Puggen vännen, och så överaskades vi av besök av min fina vän ifrån Norberg med hela fina familjen! Hade absolut ingen aaaaaning om att de skulle komma - det var hur kul som helst! Fick träffa deras son som jag sett alldeles för lite av under uppväxten & lilla suuupersöta dottern på 4,5 mån som bara var föör gosig! :)
Sen dök andra fastern upp med farmor, kusiner & kusinbarn i släptåg! :) Och så slutligen bästa hundvännerna ifrån Mora!!
Riktigt lyckad dag!
Mamma var här också, men just under själva firandet hade hon åkt iväg till Gävle för en arbetsintervju hon skulle ha dagen efter. Håller tummarna HÅRT för att hon ska få det jobbet och komma närmare oss igen!!
Sedan har det varit intensiva dagar härefter också med allt mellan himmel och jord! Utredning för blivande familjehem (vilket klarades av galant :) ), första besöket på Gyn i Falun mm..
Besöket i Falun gick jättebra! Vi fick träffa en super trevlig kvinnlig läkare som även jobbade på IVF. Hon gick igenom hela vår journal tillsammans med oss... Kändes som om man fick ännu en stämpel på att tiden gått i en rasande fart utan att ngt hänt! "Jag ser att ni varit tillsammans i 10 år, i 6 år till och från försökt bli gravida....." Det är nu 11 resp 7 år, då ett år till gått förbi sedan dess... Men fan vad tiden sprungit ifrån oss på den här fronten... :(
Ett år har vi stått "under läkarnas lupp" med vår barnlöshet.. Och inte mkt har hänt under den tiden.. Tror att det känns mest skrämmande för man vet nu att även fast man får hjälp så finns inga garantier! =/
Hur som helst så såg hon inga spår av PCO hos mig, och hon tyckte att läkarnas utredning innan var förvirrande.. Jag antar att den försvunnit pga OPen?! Det var ju det som var tanken! Borde vara sprudlande glad.. Men innan hon konstaterade det så sa hon att det var bara positivt om jag hade PCO, för då producerades en massa ägg och det var bra. Nu hade jag det ju inte.. Jag är frisk & Gustav är frisk, men vi kan ändå inte få barn.. Nu är vi ett par i mängden bland alla de andra ofrivilliga oförklarligt barnlösa - skit också!
Hur som helst så tyckte hon att det var ingen idé att försöka med stimulering & inseminering mera utan bättre att gå vidare till IVF så hon skulle skicka remiss till IVF kliniken för oss.
Jag har så otroligt blandade känslor inför det... Jag är livrädd, dels för själva procedurerna men även för att detta nu är sista anhalten och vad händer om det inte funkar för oss?!?!?!
Det finns inget som säger att det skulle bli så, men det finns heller inga garantier för att det faktiskt ska fungera!!
Tänk om man kunde göra som alla rekommenderar, "tänk på något annat"!! ;)
Så fick vi tråkiga besked om våra ev blivande fosterhemsplaceringar också, det skulle troligen inte bli något med den placeringen av olika anledningar.. :( Känns oöverstigligt tråkigt nu när haft så pass lång tid på oss att ställa oss in på detta...!! :( Plus att man känner med barnen som nu får ut på en annan osäker "resa"..
Jaja, som grädde på moset så har jag dragit på mig en migrän attack dagen till ära! Tjohoo!
Ska ta den med mig till sängs och vakna till en ny dag imorgon, med nya möjligheter - hoppas jag!
Sov sött!
Tack för senast darling!!! Var sååå underbart roligt att få umgås en hel eftermiddag! Skickar massor av styrkekramar till er när allt går tungt! Och håller alla tummar och tår nu när ni sätter igång med IVF:en!
SvaraRaderaKramis från Lindis