Förvirringen är total...

Jo det känns lite så faktiskt..

Idag har min bästa, finaste vän opererat sig på Aleriskliniken i Kristianstad - en GBP operation. Jag är galet stolt över henne som fixat detta med bravur!! Jag är SÅ glad över att ha henne i mitt liv - den bästa vännen i världen! Jag vet att hon har oroat sig en massa för operationen och jag förstår det verkligen! Så ringer hon till mig strax innan OP när hon ligger på salen, jag blev så glad av att höra ifrån henne precis innan OP! Försökte mitt bästa för att peppa henne så gott jag kunde! Sa till henne att vi hörs av sedan när hon orkar osv men att jag komemr att skicka sms för att höra hur det gått osv. Tror ni inte att hon ringer mig på tidiga eftermiddagen, alldeles groggy för att tala om att allt gått bra!! *GLAD*

Jag blev så glad att höra att allt så långt gått bra!!

Grejjen är den att jag ringde Varbergs sjukhus där jag & min man står i kö för GBP-OP båda två för att pusha dem vad det gäller mannens OP. Jag är seriöst orolig för honom då han har riktiga andningsuppehåll på nätterna pga snarkningar osv. Jag är ju rädd att han ska dö!! Jag får putta på honom flera gånger/natt och säga till honom att andas! Men jag förstår att jag inte hör varje gånga det behövs..

Hur som helst så fick jag beskedet att den avdelningen är nedlagd på sjukhuset då den opererande läkaren blivit avskedad!! Jag antar att det var honom jag träffade då jag var där, han var ju inte så munter precis vad det gällde sjukhuset.. Så nu var alla patienter hänvisade till vårdgarantin...!! Men jag blev ju beviljad flytt förut, varför var de tvugna att låta mig vänta på detta?!

Jag ringde vårdgarantiservice igår men telefonkön sträckte sig ända till idag så jag knappade in mannens nummer för upprigning. De skickade oss efter egna önskemål till Aleris (igen) och hon sa att de var tvugna att hjälpa oss inom 3 mån då detta är vad vårdgarantin går ut på! Jag blev så glad för mannens skull & han blev helt överlycklig!!!

Men mitt dilemma nu är hur ska  JAG göra?!?! Vill jag detta, vaill jag göra OP först eller försöka bli gravid först?! Det känns som om att jag har så himla mkt i mitt huvud just nu!! Jag vet varken in eller ut och det är så stora saker, livsavgörande saker och beslutet ligger i mina händer, enbart mina händer... Ingen kan hjälpa mig.. Beslutet måste tas av mig! Hur kommer det bli efter OP, kommer man kunna leva normalt. kommer man kunna behålla mat, äta någorlunda normalt, har man energi, kommer all hud att hänga löst och fladdra, kommer magen att fungera, kommer kommer kommer.... Ja jag har 1000 frågot som snurrar runt..

Men jag står i kön iaf och jag tror ändå att det är detta jag vill.. Jag har lyxen att kunna följa min vän och se hur det går för henne nu. Men det värsta är ju att det är inte lika för någon, allt är så individuellt... Så det finns inga raka svar att varken ge eller få, tyvär..

Jag ska ta ut vovvsarna för natten nu och sedan natta mig själv.. Jag är urtrött efter en massa timmars jobb! Mannen sover redan sedan länge på soffan, har försökt väcka honom men det verkar lönlöst.. Får se om han vaknar till loiv när jag tar ut vovvsen...