Beslutsångeste lyste om mitt förra inlägg och jag kan tala om att den fortfarande lyser starkt! Jag har bestämt mig för än det ena och än det andra och sedan ändrat mig tillbaka igen..
Ringde Aleris idag för att höra om våra papper kommit in och det hade dem faktiskt! Ringde först till kliniken i Kristianstad och den tjejen lät så himla positiv, hon sa att de inte vart helt fullbokade innan sommarstängningen.. Ooooops, alltså fanns en chans för OP innan midsommar (KANSKE).. Ringde vidare till Lund.. De bekräftade att visst fanns det en del luckor innan semestern men de kunde inte lova något OCH man måste ju nå sin målvikt innan första besöket då.. Den 13 juni skulle både jag och mannen få komma dit..
MEN så frågade jag om detta med graviditet och förklarade snabbt lite grann om vårat läge.. De rekommenderade dock en viss väntan innan man blev gravid efter OP. Gärna så länge som ett år...!!!! JO jag förstår helt klart, det är ju mer logiskt än vad min läkare i Varberg sa.. Men jag vet inte, då blir det kanske två års väntan till innan vi får en liten i vår lilla familj.. Känner mig både glad, peppad, rädd och ledsen.. INGEN kan förstå mig heller... Inte ens mannen tror jag, eller så har han bara svårt för att sätta ord på det - jag vet inte riktigt...
Ena stunden känner man sig sprudlande glad och framåt....
Nästa så ledsen att man bara vill gråta....
Eller ensam i världen men ingen som förstår....
Eller bara multi-kär, varm i kroppen, älskad av många & lycklig över sin lott i livet...
Sa jag förresten att jag är ett känslomässigt virrvarr?!?! :)
Tror dock att jag tänker satsa på OP, iaf om jag får göra det så snabbt som innan midsommar. Jag ska prata med min gyn innan bara. Har ju tid där på torsdag för spolning. ska jag gå igenom det ändå tro... =/ Hoppas de kan råda mig där!
Nu ska jag ta natten och försöka att sova på saken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar