Ja det var länge sedan jag skrev och det har hänt en hel del på slutet!!
Igår opererades jag med GBP på Aleriskliniken i Kristianstad klockan 9,30 ungefär. Det hela var en stor upplevelse för mig som knappt vistats på sjukhus innan!
Anlände till Bed & Breakfast på sjukhusområdet vid 20-21 tiden på söndagskvällen med mannen som skjuts. Väl där skulle jag ta spruta på mig själv i magen (blodförtunnande) och seda skulle jag duscha med descutan inför OP. Fyyy vad jobbigt det var innan jag kunde förmå mig till att sticka sprutan i min egen kropp!! Mannen hejjade på mig och berömde och tillslut lyckades jag!
Sedan åkte han och vi båda grät en skvät faktiskt, jag tror att vi båda helst hade sett att han hade funnits vid min sida genom detta. Det funkade dock inte så på Aleris. Man fick endast ta emot besök en liten liten stund på kvällen efter OP. Så vi beslutade att han fick vänta hemma och hämta mig idag istället.
Bra beslut så här i efterhand. Jag var ju heeelt slut efter OP och hade inte pallat med besök den dagen! Jag kände mig peppad på morgonen, inställning kl 8.00 på avdelningen och jag var där i god tid. Sedan var det visning av avdelning, tilldelning av säng samt kläder, insättning av dropp osv. Prat med både sköterskor, narkosläkare & kirurg hanns också med vilket jag är mkt tacksam över då det lugnade mig enormt! Jag traskade faktiskt ner i OPsalen med ett bra & glatt humör. Visst var jag rädd men långt ifrån den nivå jag trodde att jag skulle befinna mig på.
Jag blev "korsfäst" på OPbritsen, jo man blir faktiskt fastspännd likt en korsfästning. :o) Det var 7 pers som håll på med sitt omkring mig i salen så jag var rätt distraherad. Sedan kände jag något isande kallt i armen och upp längs venerna, en annorlunda lukt och smak i munnen, hänn räkna till 6 djupa andetag och sedan var jag väck!
Jag minns korta stunder ifrån tiden efter OP. Man skulle upp och gå direkt. Trots att man inte kunde stödja på benen knappt. Men det gick.. Jag var himla skakis, hackade tänder och skakade i både ben och resten av kroppen. Men fick smärtstillande och föll i en dvalaliknande sömn hela tiden.
Men ju fler timmar som gick desto stadigare blev man på benen. Konstig känsla dock.. Men jag har nog haft en grym tur då allt har gått så bra!! Jag mådde lite dåligt i morse, blev skakis och benen ville inte riktigt bära mig. Men jag fick lägga mig ner igen och fick ta frullen vid sängen. Efter en stund kände jag mig bättre. Men ont i magen hade & har jag. Fast det vore väl himla konstigt annars.. Jag är trots allt NYOPERERAD!!
Men det är svårt att avgöra vad som är OK ont och vad som är farligt ont om man säger så. Det är väl det som känns lite läskigt.. Men de sprutar in en gas i magen i samband med OPen, det är den som ger både obehagskänslor och smärtor i magen. Sedan har jag ju även 5 titthål i magen, klart att det gör ont!
Min underbare man är en riktig klippa! Han gör verkligen allt för mig! Han har finnuts där som ett enormt stöd för mig och kommer att vara där genom alla steg av den här tiden och jag uppskattar det av hela mitt hjärta och själ!! Gustav, du är underbar!!!!
Orkar inte sitta mer vid datorn nu utan tänker dra mig tillbaka en stund till sängen innan det strax är dax för kvällsmat vilket består för dagen av lättyoggo med blåbärspuré! Yummie!! :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar