Vad som händer o sker...

Förra veckan var jag in och gjorde spolning av äggledare - nervöst! Det gjorde ont som tusan till o från men i det stora hela så gick det faktiskt bra. Både min gynekolog och sköterskan på kliniken är riktigt bra tycker jag! Lugna och trygga och proffesionella! Det var öppna motorvägar för att citera min gyn! :) 

Skönt med lite positiva nyheter för en gångs skull!!

Han tyckte att vi borde "köra på" på egen hand ett par månader nu först för att se om det funkar. Dock hade jag inte heller förra gången visat på någon ägglossning så jag måste in igen och ta blodprov. Han verkar verkligen hoppas och tro på den här medicinen jag äter, Metformin. Jag hoppas att den kan göra lika mkt nytta som han tror!

Jag märker iaf att den dämpat mitt sötsug, eller sug efter att knapra på något över huvud taget! Det är naturligtvis toppen!!

Denna veckan har jag varit extremt duktig!!! Jag började min flytdiet i tisdags.. Taggad till tusen tänkte jag att det är nu eller aldrig och började med Camebridgekuren. Sedan i tisdags har jag tappat 6,6 kg!! Ganska otroligt faktiskt!! :) Jag är mäkta stolt över mig själv och min självkontroll som jag inte hade en aniong om att jag hade där någonstans!

Jag har kört på mina shakes även om Gustav ätit mat, kollegorna fikat & ätit på jobbet. Jag jobbar ju med mat så på jobbet finns ju frestelser hela tiden men jag har hittills lyckats stå emot! Jag åt ett par räkot här om dagen och idag åt jag en morot. Idag har inte varit någon höjdardag, jag har mått illa och varit matt och virrig.. Jag har pinat i mig mina shakes med kväljningar i mellan varven... Men jag står på mig och kör mitt race! 

Jag gör detta dels pga att jag eventuallt har chansen att få en OP.tid innan midsommar. MEN jag har inte helt hundra bestämt mig ännu för hur jag ska göra... Jag ändrar mig fortfarande flera gånger om dagen och har världens beslutsångest!!! Jag vet inte OM jag är REDO för detta än... 

Man jag kör på flytet och funderar fram och tillbaka under tiden..

 Mannen är uppe i Dalarna en vecka lite drygt så jag är hemma solokvist, eller jag jag har sällis av prickarna och det är ju inte det sämsta!!

Nu måste jag sussa, hade tänkt att jag skulle sova vid det här laget men men det går ju inte så ofta som man tänkt sig...

Återkommer med mer updates när jag har tid!

Avslutar med denna som jag tyckte var så söt och bra!

NATTI

Hokus Pokus Filijokus

Lite Magic skulle väl göra världen lite gladare, tror ni inte?!

Det tror jag iaf! **Tjoff** och så kunde man få lite som man ville ibland!! :)

Beslutsångeste lyste om mitt förra inlägg och jag kan tala om att den fortfarande lyser starkt! Jag har bestämt mig för än det ena och än det andra och sedan ändrat mig tillbaka igen..

Ringde Aleris idag för att höra om våra papper kommit in och det hade dem faktiskt! Ringde först till kliniken i Kristianstad och den tjejen lät så himla positiv, hon sa att de inte vart helt fullbokade innan sommarstängningen.. Ooooops, alltså fanns en chans för OP innan midsommar (KANSKE).. Ringde vidare till Lund.. De bekräftade att visst fanns det en del luckor innan semestern men de kunde inte lova något OCH man måste ju nå sin målvikt innan första besöket då.. Den 13 juni skulle både jag och mannen få komma dit..

MEN så frågade jag om detta med graviditet och förklarade snabbt lite grann om vårat läge.. De rekommenderade dock en viss väntan innan man blev gravid efter OP. Gärna så länge som ett år...!!!! JO jag förstår helt klart, det är ju mer logiskt än vad min läkare i Varberg sa.. Men jag vet inte, då blir det kanske två års väntan till innan vi får en liten i vår lilla familj.. Känner mig både glad, peppad, rädd och ledsen.. INGEN kan förstå mig heller... Inte ens mannen tror jag, eller så har han bara svårt för att sätta ord på det - jag vet inte riktigt...

Ena stunden känner man sig sprudlande glad och framåt....

Nästa så ledsen att man bara vill gråta....

Eller ensam i världen men ingen som förstår.... 

Eller bara multi-kär, varm i kroppen, älskad av många & lycklig över sin lott i livet...

Sa jag förresten att jag är ett känslomässigt virrvarr?!?! :)

Tror dock att jag tänker satsa på OP, iaf om jag får göra det så snabbt som innan midsommar. Jag ska prata med min gyn innan bara. Har ju tid där på torsdag för spolning. ska jag gå igenom det ändå tro... =/ Hoppas de kan råda mig där!

Nu ska jag ta natten och försöka att sova på saken!

Fortfarande beslutsångest....

Usch jag vet varken in eller ut, vad vill JAG?! Jag är velig i vanliga fall, värdelös på att ta beslut på egen hand om det så gäller vilken pizza jag ska välja från menyn. Vad beror det på egentligen, jag borde verkligen jobba med det hos mig själv! Borde nog jobba med mkt hos mig själv..

Känner att hela jag påverkas av denna ovisshet, hela mitt NU, Jag får ont i magen, svårt att somna, grubblar & funderar.. Jobbar mkt för visso och det får en ju att skingra tankarna lite grann.. Eller iaf pressa dem åt sidan för stunden.. 

Jag känner mig inkapabel till att ta dessa livsavgörande beslut.. Jag vet ju iofs att det ena inte behöver utesluta det andra.. Men för mig känns detta otroligt stort och jag tror faktiskt inte att jag klarar av att fokusera på båda sakerna samtidigt.. Så jag måste välja att satsa på först antingen det ena eller det andra..

 Frågan är bara vilken ska jag prioritera först?!?! Ingen kan råda mig heller... :(

Mannen är ju självklart för OP, han har blivit så himla taggad!! Tror knappt han kan tänka på annat just nu! :) Men det är härligt att se honom så, härligt att se honom så glad och förväntansfull över något! Och jag unnar honom enbart det allra bästa och önskar av hela mitt hjärta att detta blir så bra för honom som han hoppas och tror på!

Bästa vännen är för OP, hon har varit OPad i en vecka imorgon (ons) men åkte idag in till kliniken igen då hon haft sådana illamåendeattacker. Hon blev inlagd med dropp och de visste inte om de skulle öppna henne imorgon igen. Håller dock tummarna för att hon slipper och snart blir bättre igen. Frågade henne idag om hon ångrade sig, och hon sa att för tillfället när hon mådde så dåligt så gjorde hon ju klart det. Men i det stora hela så kände hon att detta var bra och hoppades ju såklart på att snart få må bättre!

Mamma har jag svårt att prata med om detta.. Först kände jag det som om att hon totalt ignorerade detta.. Men så frågade jag henne om hon kände sig rädd för att jag skulle opereras och då sa hon att hon tyckte det var läskigt och såg nästan ut att vilja gråta.. Jag förstår henne absolut! Jag är ju själv rädd!! Men önskar hon kunde prata lite mer med mig om det, jag behöver ju all vägledning jag kan få!!

Jag ska försöka få tag på min gyn imorgon och rådfråga honom och även ringa Aleriskliniken och se om de kan tänkas ha någon åsikt om saken.

Har varit ledig idag och haft en oförskämt skön dag i solen!! Det var en välbehövlig ledighet efter en massa intensivt jobbande! Är även ledig imorrn och planerar att njuta hejvilt även av den dagen!! Inser att vädret inte verkar lika lovande men planerar på att ha en bra dag ändå! :)

Nu ska jag sova lite.. Natti!

Förvirringen är total...

Jo det känns lite så faktiskt..

Idag har min bästa, finaste vän opererat sig på Aleriskliniken i Kristianstad - en GBP operation. Jag är galet stolt över henne som fixat detta med bravur!! Jag är SÅ glad över att ha henne i mitt liv - den bästa vännen i världen! Jag vet att hon har oroat sig en massa för operationen och jag förstår det verkligen! Så ringer hon till mig strax innan OP när hon ligger på salen, jag blev så glad av att höra ifrån henne precis innan OP! Försökte mitt bästa för att peppa henne så gott jag kunde! Sa till henne att vi hörs av sedan när hon orkar osv men att jag komemr att skicka sms för att höra hur det gått osv. Tror ni inte att hon ringer mig på tidiga eftermiddagen, alldeles groggy för att tala om att allt gått bra!! *GLAD*

Jag blev så glad att höra att allt så långt gått bra!!

Grejjen är den att jag ringde Varbergs sjukhus där jag & min man står i kö för GBP-OP båda två för att pusha dem vad det gäller mannens OP. Jag är seriöst orolig för honom då han har riktiga andningsuppehåll på nätterna pga snarkningar osv. Jag är ju rädd att han ska dö!! Jag får putta på honom flera gånger/natt och säga till honom att andas! Men jag förstår att jag inte hör varje gånga det behövs..

Hur som helst så fick jag beskedet att den avdelningen är nedlagd på sjukhuset då den opererande läkaren blivit avskedad!! Jag antar att det var honom jag träffade då jag var där, han var ju inte så munter precis vad det gällde sjukhuset.. Så nu var alla patienter hänvisade till vårdgarantin...!! Men jag blev ju beviljad flytt förut, varför var de tvugna att låta mig vänta på detta?!

Jag ringde vårdgarantiservice igår men telefonkön sträckte sig ända till idag så jag knappade in mannens nummer för upprigning. De skickade oss efter egna önskemål till Aleris (igen) och hon sa att de var tvugna att hjälpa oss inom 3 mån då detta är vad vårdgarantin går ut på! Jag blev så glad för mannens skull & han blev helt överlycklig!!!

Men mitt dilemma nu är hur ska  JAG göra?!?! Vill jag detta, vaill jag göra OP först eller försöka bli gravid först?! Det känns som om att jag har så himla mkt i mitt huvud just nu!! Jag vet varken in eller ut och det är så stora saker, livsavgörande saker och beslutet ligger i mina händer, enbart mina händer... Ingen kan hjälpa mig.. Beslutet måste tas av mig! Hur kommer det bli efter OP, kommer man kunna leva normalt. kommer man kunna behålla mat, äta någorlunda normalt, har man energi, kommer all hud att hänga löst och fladdra, kommer magen att fungera, kommer kommer kommer.... Ja jag har 1000 frågot som snurrar runt..

Men jag står i kön iaf och jag tror ändå att det är detta jag vill.. Jag har lyxen att kunna följa min vän och se hur det går för henne nu. Men det värsta är ju att det är inte lika för någon, allt är så individuellt... Så det finns inga raka svar att varken ge eller få, tyvär..

Jag ska ta ut vovvsarna för natten nu och sedan natta mig själv.. Jag är urtrött efter en massa timmars jobb! Mannen sover redan sedan länge på soffan, har försökt väcka honom men det verkar lönlöst.. Får se om han vaknar till loiv när jag tar ut vovvsen...

 

Ledsen & glad & lite illamående...

Jo det är nog så det känns just nu.. Ja och så lite trött uppe på det också.. Det är så många känslor och tankar hela tiden.. Det har varit skönt att jobba så intensivt nu på slutet man har inte haft tid att grubbla och fundera.. Fritiden gör att mina tankar går på högvarv..

Fick så himla ont i magen på slutet när jag var på jobbet idag, kan det vara en bieffekt av medicinen tro.. Den kunde göra magen upprörd och kanske fick jag det nu bara för att jag just skrivit att allt var så bra!? Jag tog den iaf igen nu ikväll så får vi se hur morgondagen blir.. Jag är LEDIG imorrn!!

Såg nyss på "En unge i minuten" på tv, lite svårt att veta hur man ska förhålla ig till programmet. Jag känner att det är med lite skräckblandad förtjusning som jag ser på det.. Tankarna vandrar väl iväg, kommer vi att komma dit någon gång.. Hur hemskt är det egentligen med en förlossning.. Tänk om något skulle gå fel.. och så vidare...

Nu ska jag krypa ner bredvid min man som redan gått och lagt sig i sängen. Vi har haft ganska oregelbundna sovtider, gent emot varandra alltså.. Det är rändå mys att gå o lägga sig tillsammans, karamas o pratas lite innan man somnar!

Detta är vi förresten! :)

Natti!



På jobbet...

Är ensam på jobbet idag.. Här är lugna gatan idag, men det är rätt skönt dels iom att jag är ensam och dels iom att gårdagen var rätt hektisk. Korvstroganof med ris står på meny som dagens. Lätt jobbat då stroganofen var halvfärdig, men jag känner mig inte helnöjd med riset dock. Mamman/Chefen har köpt på sig en stor säck jasminris och jag är inte vän med det. Hur beter de sig på kinakrogarna för att få det så luftigt o fint?! Nä här blir det himla grötigt och kladdigt bara..

Det kruxiga för mig när jag jobbar ensam är först o främst att jag kommer hit ca 1.5 timme för tidigt, men det gör iofs inte så mkt.. Det andra är att jag har lite svårt att få ner grejjor till kiosken vid 9:an. Men igår bestämde jag mig för att provköra en golfbil så att jag kunde använda den idag för fikalevernas! :) Oj oj oj så roligt det var!! Hahaha, hade mannen med mig då han jobbade här med mig några timmar på eftermiddagen. Han var dock rädd påstod han och ville till och med kliva av när jag skulle vända, hahaha!! Fast jag måste säga att det kändes lite vingligt ibland och jag vet om ett par som välte en här på banan förra säsongen - det hade nog inte varit så poppis!! :)

Hur som helst så packade jag den full med frallor & kaffe imorse och brassade ner till kiosken, det gick jättebra och var nog det roligaste med denna dagen!!

Haft trevliga gäster här iaf, en man som äter enligt GI-tänk som brukar äta här lite då o då gav mig idag ett recept på ett slags GI-bröd. Funderar på att sikta in mig på den kosten då det ju ska vara nyttigt för oss med PCO. Ska bli spännande att testa iaf. Det jag har svårast att förlika mig med inom GI är att man ska öta så mkt fett. Ägg & Bacon, smör, grädda osv.. Tja, jag ska läsa in mig lite på det så får vi se vad det blir..!

PCO var det ja.. Har inte hunnit med att läsa in mig så mkt på det ännu.. Äter dock min medicin för fullt och det går bra. Jag har inte kännt så mkt av den om jag ska vara ärlig. Men hoppas på resultat vad det lider! Viktminskning kunde ju vara en bonus av den medicinen så det kan man ju alltid hoppas lite på!

Nähe, nu ska jag gå och förbereda lite för salladsbuffén till imorgon och snart är det dags att avveckla dagens för idag!

Se Ya!!