Anna bakar...

Ikväll/natt har jag haft bakmaraton med mig själv! Jag ska vara med på en julmarknad i Furudalsbruk med svärisarna. Det är lite tradition att vi säljer lite på julmarknader tillsammans! Kul! :)

Nattens bak resulterade i

*saffransskorpor:

100 g smör
1 g saffran
2 st ägg
1.5 dl strösocker
5 dl vetemjöl
1.5 tsk bakpulver
1.5 dl  sötmandel, grovt hackad

1. Sätt ugnen på 175 grader. 
2. Smält smöret tillsammans med saffran, häll över i en bunke och rör ner äggen.( Fast jag gjorde så att jag stötte saffranet i en mortel med en sockerbit, hällde på 1 msk vodka och lät det dra i 15 minuter. Värmde inte saffranet med smöret utan rörde istället sedan ner saffranet i degbunken tillsammans med det smälta smöret och äggen.
3. Blanda de torra ingredienserna med sötmandel och vänd ner det i bunken
4. Forma degen till 3 längder och lägg dem på en plåt.
5. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 25 minuter.
6. Ta ut dem och sänk temperaturen till 125 grader.
7. Skär längderna i 1 centimeter tjocka skivor och lägg tillbaka dem på plåten.Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. 
8. Stäng av ugnen och låt skorporna stå och torka i eftervärmen tills ugnen kallnat (eller över natten).

*Kokostoppar
2 ägg
1 1/2 dl socker
50 gram flytande smör
5 dl kokosflingor
Vispa ägg och socker. Häll i kokosen och smöret och rör ihop till en smet. Klicka ut på plåt med bakplåtspapper. Grädda i 175 grader i 10-12 minuter.

*"Gingerbread" Ingefärskakor.
100 gram smör (rumsvarmt eller flytande – inte smält)
1 dl farinsocker
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl sirap
1 ägg
4 1/2 dl mjöl
1 krm salt
1/2-1 tsk malen ingefära (jag använder en hel tesked, men vill man ha en mer försiktig ingefärssmak tar man en halv)
1 tsk bikarbonat
Socker att rulla kakorna i
Rör samman smöret med farinsockret och vaniljsockret och blanda sedan ner sirap och ägg. Blanda mjöl, bikarbonat, ingefära och salt för sig och rör sedan samman med sirapsblandningen. Rulla till små bollar och doppa halva i en skål vanligt socker. Lägg på plåt med sockersidan upp. Platta till försiktigt med lite vatten på fingrarna (de ska inte vara särksilt platta, proceduren är till för att de inte ska rulla iväg och för att sockret ska fastna ordentligt). Grädda i 200 grader i 10 minuter.

*Chewy Chocolate Chip Cookies

Cirka 40 st
5 1/4 dl mjöl
En nypa salt
1/2 tsk bikarbonat
150 gram smör, smält och avsvalnat
2 dl farinsocker
1 dl socker
1/4 tsk vaniljpulver
1 stort ägg
1 stor äggula
200g valfri hackad choklad (jag tog 100 ljus & 100 mörk)

Jag tillsatte även lite hackade nötter (Macadaimia & Hasselnötter)

Värm ugnen till 160 grader. Smält smöret.
Sikta mjöl, salt och bikarbonat i en bunke.
Vispa samman det smälta smöret, farinsocker, socker och vanilj. Tillsätt ägg och äggula och vispa till en jämn smet. Rör ned mjölblandningen och rör eller knåda till en deg. Tillsätt chokladen och blanda tills jämnt fördelad. Rulla lagom stora bollar (det blir 2-3 plåtar) och placera på bakplåtspapper. Se till att lämna tillräckligt mellanrum mellan varje kaka eftersom de kommer sjunka ut i ugnen. Grädda 10-13 minuter.

Dessa blev bara sååå himla bra! Jag tänker definitivt baka dem igen! :)

Äntligen får jag plocka fram o använda alla mina vackra burkar också! :) Gustav som alltid retar mig för att jag samlar på mig gamla (och nya) plåtburkar! :) Det är ju såklart för att jag behöver dem när jag ska med svärmor på julmarknad! ;o)

Jag måååste verkligen sova nu, imorgon är ju en annan dag har jag hört...

Kram & Gonatt!

 

Nu har hon åkt...

Världens sötaste lilla blåmes! <3 Gustav körde strax före 8, tog med sig lilla Stellisen och en bit av mitt hjärta!

Som vanligt har hon sovit hos mig hela natten. Men jag har sovit väldigt oroligt. Dels har jag haft svinigt ont i nacke/rygg men sen så har jag bara legat och klappat och myst på min lilla Lillskutta! Troligen var det ju sista gången och jag ville insupa varje minut tillsammans med gumman! Usch detta tar hårt på mig!!

Men jag hoppas att rätt beslut är taget och att allt går bra för Stella! Huvudsaken är ju att hon får må bra! Och de andra vovvarna såklart!

När Gustav hade kört gav jag de andra hundarna mat och sen fick alla komma in och snusa i köket. Det var första gången sedan i början av augusti som alla hundarna kunde vara tillsammans! Det var faktiskt som om att ett lugn la sig över dem, nu var hela flocken samlad igen!

Men det kommer att bli otroligt tomt efter Stella! Hon är ju som en liten virvelvind, den roligaste av dem alla att ha med sig ute och i skogen! :-) Ja du blir djupt saknad av oss alla lilla vän!

Nu ska jag sluta skriva och dra täcket över huvudet och försöka vila lite en stund! Det gör så jäkla ont i nacke/rygg bara! Svårt att hitta en bekväm ställning! Hoppas tramadolen kickar in snart!

Natti Natti!   

Är det inte det ena så är det det tredje..

Ringde kliniken idag för att berätta om läget. Å nej sa sköterskan, jag som tyckte allt verkade så perfekt denna gången... Hmmm, ja me too... Men hon är gullig, eller ja de är alla bra där tycker jag. Nästa försök blir med en av våra frysisar, får se när det kan tänkas passa sig.

Alldeles nyss krasade det till i nacken/ryggen på mig när jag sträckte på mig i soffan. Och nu gör det konstant on och jag kan knappt röra mig öht!! :((( Va faaaan, jag orkar inte med detta också nu!!

Sa jag att jag håller på att bli förkyld också??!! Ont o hals & huvud...

Mannen är på älgjakt idag också, och imorrn åker han ju till Söderns land - jävligt kul att ta hand om alla djuren på egen hand när man inte kan röra sig!!

Oh lord give me some strength!!!

Den perfekta frun...

Några kompisar till mannen skojade o tyckte att han hade den perfekta frun, ja jag är ju en jäkel på o baka o fixa!! Gustav fann sig rätt bra och hävdade att man får vad man förtjänar! ;) <3

Ironiskt tänkte jag, yeah right, den perfekta frun som inte ens kan bli gravid.........

Igår startade det tidiga missfallet nr 2 i mitt liv.. Det är svårt att sätta ord på hur det känns.. Eller känslor för den delen..

Den här omgången har varit otroligt tuff, både psykiskt och fysiskt.

Just nu känns det som att för varje droppe liv som försvinner ur mig följer det med en liten bit av Anna. Och fortsätter det så här så försvinner Annan kanske helt, och kvar blir bara ett barnlöst skal...

Måste försöka hitta en strategi för att gå vidare. Försöka bygga upp ett litet skyddsnät som kan ta emot när man faller.. Frågan är bara hur man går till väga för att fixa det..

Detta blir en tuff veckan, helst vill man bara gräva ner sig, sticka huvudet i sanden och sova, sova, sova... MEN på fredag har vi bestämt oss för att lämna tillbaka Stellisen till sin uppfödare i DK. Det skär i hjärtat bara av tanken på att jag inte ska få ha min lilla blåa fis kvar hos mig!! Hon är verkligen min hund och hon skänker mig så mkt kärlek & värme!!

Men situationen är ohållbar iom att hon inte kommer överens med Hera, det funkar väl drägligt när det är bara vi hemma. Men det känns inte rätt att hela tiden stänga någon ute ur flocken. Mina vovvar är sociala varelser och ingen mår bra av att vara undanskuffad större deleln av dagen!!

Plus att när vi har besök hemma så är det så otroligt lätt hänt att det sker en olycka och någon öppnar en dörr av misstag. Det är ett ögonblicks verk att de ska ryka ihop, och så stora hundar kan göra stor skada på varandra. :o/

Varje natt delar vi dock kudde Stellisen och jag, hon är otroligt gosig!! Hoppas bara att hon får lika mkt gos av sin uppfödare som av mig!! <3 :( Kommer sakna henne något enormt!! Hoppas detta är rätt beslut bara...

I samma veva ska vi få tillbaka en valp ifrån senaste kullen. Gustav tar med honom på vändande resa... Det känns också jobbigt just nu!! Jag bara hoppas att vi kan hitta ett nytt toppenhem till honom så snart som möjligt så att han slipper ställa om sig allt för mkt till allt för många olika miljöer.

Ja det är mycket nu helt enkelt...

Nu ska jag ta o lägga mig i alla fall. Mannen snarkar redan på soffan hör jag, han har åkt på en dunderförkylning mitt i allt. Så jag vet väl vad jag har att vänta mig sen...

Herr & Fru Fällman

i två versioner! :) Jo men det känns faktiskt lite så när jag kikar på de här bilderna!

Förvisso är det första en väldigt ful bild på mig!! Hehe. Men för att jämföra passar den ypperligt tycker jag! Ibland behöver man jämföra, så att man kommer ihåg att förändringen faktiskt ägt rum, och dessutom är enorm!

Nu ska Fru Fällman fixa litta mat, tror att jag ska göra kyckling "gratäng" med ris till. Sen har jag lust att baka något smarrigt, men kan inte riktigt komma på vad!! På söndag firar vi mannen lite med smörgåstårta & fika då han fyller 3a 5a!! :)) <3

Puss på er & ha en finemangsig Torsdag!!

Det verkar som att jag överlevde!

Jag var så sjukt nervös innan och fick en lugnande drink innan det var dax. Somnade som att en stock innan jag skulle in vilket var otroligt skönt! Till och med så Gustav fick ruska på mig för att jag började snarka! Hehe! Det var fullt i alla sängar så vi hade endast gardiner mellan oss och grannarna!
Det gjorde inte alls lika ont denna gången och jag fick förklaringen på varför. Iom att min ena äggstock ligger bakom livmodern så var de tvungna att sticka nålen IGENOM livmodern som är helt obedövad till den andra äggstocken som de heller inte kommit åt att bedöva!!
Den här gången var det endast en blåsa på den sidan så jag valde att avstå. Och fick gå ut med en mkt positivare upplevelse i bagaget!
Jag var totalt utslagen hela dagen och kvällen igår, somnade vart jag än slagit mig ner! Tack o lov att jag har världens bästa Gustav vid min sida!
Paret bredvid oss på kliniken, där följde inte ens karln med in i behandlingsrummet! Han hade ett tvspel med sig för att roa sig medan frugan plågades och vaknade till liv efter drogerna.. Bra stöd liksom.. :-/
Alla är vi ju olika och kanske var det så de ville ha det..
Är inte lika trött idag men har fortfarande värk..  
Dessa fina rosor kom mannen hem med här om dagen, det värmde mitt hjärta! Någon annan som värmer mitt hjärta är Hera gumman som skymtar i bakgrunden! <3
Nu ska jag välta omkull mig på soffan en stund igen!
Ha en fin lördag alla, trots regn och rusk!





Undrar..

Om man kan få en hjärtinfarkt av att man är så stressad så att hela kroppen bara skakar, under flera dagars tid.. Hoppas inte! Imorgon håller vi tummarna allihop då ska jag in och drogas samt misshandlas lite igen.. Skänk gärna lite positiv energi till mig imorgon bitti!

Puss & Kram

Stresselistress..

Jag vet inte riktigt vad det är men idag har jag kännt en enorm inre stress. Eller vet inte vad det är... Det är väldigt mycket nu helt enkelt.. Och jag tycker folk är otroligt jobbiga när de vill bråka med mig hlea tiden. Kan jag inte bara få vara ifred! Får lust att krypa under täcket och inte komma fram för än det blivit sommar igen!!!

Jag fattar inte varför man inte vill vara snäll..

Vänlighet är en mkt undeskattad egenskap gott folk! Tänk på det! Det finns få saker som kostar på så lite, men som ger så otroligt mycket!

Började dagen tidigt med ett besök på kliniken. Tydligen hade någon av oss fått tiden fel, för de hade väntat oss en timme tidigare än vad vi hade uppfattat!! Jaja, ingen skada skedd det gick bra ändå! Det blev sedvanligt blodprov och så även en undersökning. Det gör så jäkla ont på ena sidan när de gör ultraljudet, och har alltid gjort. Jag har många gånger frågat varför det är så men aldrig fått något svar. Idag sa läkaren att min ena äggstock ligger bakom livmodern, herregud hela tiden kommer det upp något nytt!! Antar att det kan vara så, men att det krånglar till det hela lite kanske..?! Jag vet inte, han sa inte så mkt mer än att de får undersöka vidare när jag är drogad - när det blir dax för äggplocket.. Iom att jag är så öm så var det onödigt att plåga mig. Sant, sant & tacksam är jag för det! :)

Den läkaren jag hade idag är bäst, jag hoppas att det är han som även ska göra plocket. Han gjorde insättningen sist, och han är vänlig & rar. :)

Vi hade Stellisen & Herman med oss i bilen och på vägen hem stannade vi till i skogen. Morgonen som varit så regning gick sakta men säkert över i solsken på hemvägen och lagom till efterlunchtid så var det soligt och fint då vi var framme i skogen! :)

Vi kollade av två av våra svampställen och hittade både lite trattisar & lite röd/gul trumpetsvamp - mums!!
Att strosa i skogen och plocka svamp är verkligen en av mina favoritsysslor! Det ger inre frid!!

Sen åkte vi vidare hem fixade lite mat & slappade en stund - skönt!

På kvällskvisten drog vi ut på en tur till Furudal. Packade in Dixie, Sue & Chevis i bilen och åkte till favvostället! Oj oj oj vad de fick kuta!! :) Sue sprang så sanden yrde om honom!! Det är också något av det bästa jag vet, se hundarna sträcka ut i full galopp och bara njuuuta!! Hehe. Vi har ett toppenställe där det har varit skogsbrand för något år sedan, ett riktigt sagan om ringen sceneri. Det står kvar stora partier med brända träd i horisonten men mest är det öppen mark och man ser låångt omkring. Perfekt för att låta hundarna löpa fritt!

Efter det tog vi en tur till svärisarna när vi ändå var i närheten! Där fikade vi, André gjorde sockerkaka som han är bäst på! Och så babblade vi bort några timmar! Skönt att komma bort och få skingra tankarna lite. Riktigt skönt faktiskt..

Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta och rensa svampen NU eller spara det arbetet tills imorgon... :) Vi får se vad det blir..

Ha det gott alla fina!



Hej Bloggeribloggen!

Det duggar inte precis tätt med inlägg här nu för tiden. Jag känner att det blir mycket negativt skrivet, och det känns så trist. Men samtidigt är det ju skönt att ha en ventil att bladdra ut i.. Men å andra sidan så finns det ju nu, även om det bara är några få, läsare till denna ventil. :) Jag måste anpassa mig lite alltså!

Sitter i skrivande stund och väntar på att min kvällsspruta ska värma upp sig till rumstemp så att jag kan sticka den i magen snart! Det är konstigt nog OK att sticka sig själv, har ju tränat lite nu. :) Det kändes sjuk onaturligt i början men hellre sticker jag själv än låter någon annan göra det faktiskt!

Ska in till kliniken imorrn bitti och ta blodprov också, får se hur värdena ligger till.

Imorgon känns alldeles oöverstigligt tungt just nu. Vi ska på begravning, och det känns hemskt. Mannens fina farbror gick hastigt bort och ska begravas imorgon. Usch, det kommer att bli en otroligt tung och känslosam dag för många! Men när man går på begravning så är det så otroligt mycket känslor som kommer upp. Dels ifrån de begravningar man varit på tidigare men också annat som är jobbigt och ledsamt.

Det känns jobbigt helt enkelt!

Så var vi in till veterinären med lilla Herman i måndags också. Vi var rätt så säkra på att vi inte skulle få ta med oss honom hem igen!! Han är ju så otroligt halt i baken allt som oftast och han är ju trots allt bara 8 månader. Han borde få vara pigg och frisk!

Vet sa direkt att det måste vara något fel på honom, han verkade dubbelhalt bak, och helt omusklad samt att han har väldigt konstig benställning fram och är minst en dm lägre än vad han borde vara. Hon böjde, klämde och kände men kunde inte hitta vart det satt.

Vi slumrade ner honom inför röntgen och det kändes hårt i hjärtat att se den lilla guldklimpen helt lealös. Han röntgades i höftleder, knän i två vinklar, lårben, armbåge i två vinklar samt överarm & två bilder på ryggen. Men hon kunde inte direkt hitta något som skulle orsaka honom så kraftig hälta och smärta! Vi var i Orsa med honom men hon skulle skicka alla röngtenbilder vidare till Falun för bedömning. Vi skulle höra av oss igen i nästa vecka och få se om de hade kunnat utläsa något av bilderna, i så fall så får vi väl boka in oss där för vidare undersökningar.

Så all in all så blev vi bara 2500kr fattigare och inte ett dugg klokare ang vad som felas vår lilla Hermilur!! Men vi fick iaf med honom hem igen och det var ju positivt!! :)

Men oron kvarstår ju såklart och även om hon inte hittade någon direkt orsak så verkade hon inte direkt positivt inställd till att han skulle bli bra igen.

Usch vad jag saknar vår braiga veterinär Karin på Ugglarps veterinärstation i söderns land nu!! Hon är faktiskt oslagbar, och dessutom så har hon ju en sån modern anläggning! Vilken skillnad på röntgen bara och vilken skillnad i kunskap hos veterinärerna!! Men det är långt att sitta o åka ända till Ängelholm när det händer något också!!

Nu ska jag inta litta yoggi och sedan hoppa i säng, som sagt, lång dag imorrn!! Ja just ja icke att förglömma picka mig i magen också innan sovdax!

Natti Natti alla fina!! <3 <3

Det är fasen inte lätt när det är svårt...

Idag är det svårt.. Iaf just precis nu.. Hormonkarusell delux kanske det beror på, vad vet jag.. Den satans nässprayen ger mig migrän & humöret går just nu bananas känns det som. Det verkar vara jobbigare denna gången, eller har jag redan glömt hur det var på förra resan?!

Just nu känns det svårt att reda ut något, allt överhopar mig & jag bara sjunker...!! Kanske känns det bättre om en stund, hoppas!

Om någon nu läser detta, skicka gärna lite enrgi min väg!!

Long time no skriv...

Lite updates på livet i Boda kanske! :)

Imorrn ska jag på 1-årskontroll för min OP på Skönvikt i Säter. Jag var in och lämnade 9 rör blod i förra veckan, och på sätt och vis hoppas jag att de hittar någon brist så att jag kan ta något mer tillskott och sedan må bra igen!

Ska bli lite spännande att se vad de säger iaf!

Annars har det hänt massor här sen sist, iaf för att vara i min lilla värld!! :)

Störst av allt är väl att min lillasyster har varit här, det var ca 18 år sedan vi sågs senast!! Hon bor i Tyskland och vi pratar inte samma språk, många barriärer att bryta sig igenom!! Men det var heeelt fantastiskt och jag ville inte att hon skulle åka hem. Det var STORT, overkligt, fantastiskt, konstigt och alldeles alldeles underbart att se den söta tjejen! Hon bodde här hos mig & det var jättekul! Jag kan inte berätta allt om besöket för det skulle bli en hel bok, så många känslor, tankar & minnen!!

Sen har vi haft andra vänner på besök här ifrån södern, det har varit en intensiv men rolig tid!

Classic Car Week har det varit också, länge sedan vi var uppe när det var så det var riktigt kul faktiskt! Jag fick köra medans mannen förlustade sig med alkoholhaltiga drycker, men jag hade lika kul för det!! :) Tisdagen, men cruisingen var en rolig men isande kall kväll!! :)

Vi har fått lite trubbel i hundflocken här hemma också... :(( Två av jäntorna gillar inte varandra längre och det ställer till det för oss, ja för alla inblandade! Det är gamla damen och unga snärtan som rykit ihop, och vi har inte vågat släppa ihop dem igen efter det.. Känns som en ohållbar situation, utan smärtfri lösning.. Det upptar mycket av min hjärteoro att tänka på. Det som redan är upptagen med så mkt.. :/

Ikväll har vi varit iväg och umgåtts i fina fastrar & kusiners sällskap! Det var riktigt kul! :) Tänk vad kul det är att ha familj & släkt så nära att man bara kan svänga över en stund på måndagskvällen - det är lyx!

Förra veckan var vi till Mami en sväng & det var ännu mera lyx! :) Hon har lovat mig en ett par dagars skämmabortsindottervistelse hos henne när hon kommer hem ifrån sin visit till södern, det ser jag fram emot!! Hoppas på målning, promenader, babbel & kanske lite vindrickning! <3 <3 :)

Nu måste jag gå o hopp i säng för snart skriker väckisen i örat på mig att det är dax att kliva upp igen!! Tidig morgon imorrn!!

Ja just, sen när jag kommer hem igen blir det saftkokning - premiär för min del - det är något jag aldrig provat på innan!

Jag var ute och rejdade vinbärsbuskarna & ska ge mig på rödvinbärssaft med kanel & vanilj - låter gott iaf! :) Är väl inget jag fixar att dricka direkt med allt socker, men man kan väl bjuda! :)

Natti Natti!

Jag vet inte vad som felas...

men något måste det vara.. 3 svimmnings/yrsel-attacker på en vecka.. Det är så otäckt. Benen försvinner, armarna försvinner, syn & hörsel försvinner, allt börjar susa, yrsel & illamående, blir helt genomsvettig för att sedan börja frysa, talet blir väldigt konstigt, kan liksom inte få fram det jag vill säga. Det är så svårt att förklara!!

Den första kom när jag hade badat, så har jag haft innan.. Så jag vågar aldrig bada speciellt varmt, och gjorde det heller inte denna gången.

Jag var ensam inne när jag blev dålig, G var ute och bytte däck på bilen. Tog mig in till sängen först, men tänkte sen att jag skulle ta mig ut på balkongen för att ropa på honom men kunde inte ens vända mig i sängen!!

Som tur var kom han in för att släppa in/ut nån hund och hörde att jag ropade. Han kom upp med vatten & en liten yoggi till mig, tänkte att jag behövde energi.

Men jag har svårt bara att hålla upp armarna så att jag vare sig äta eller dricka. Fick i mig lite iaf och sakta men säkert piggnade jag till. Låg kvar länge i sängen och kände mig skakis för resten av dagen.

Andra gången hade vi ganska nyligen ätit och jag gick ut på en prommis med Dixie, tänkte bara ta en kortis men ångrade mig och tog den längre rundan (ca 1 timme). Ungefär halvvägs känner jag hur benen börjar kännas konstiga och liksom studsiga, jag vet det låter jättekonstigt!! Men det är så det känns!! Känner hur jag börjar bli yr och liksom vinglig, hade ingen mobil med mig, och sträckan hem var lika lång åt båda håll. Försöker fokusera och bara gå på hemåt så fort jag kan! Vad fan är det som händer tänker jag?!?! Tankarna rusar och jag hinner tänka att jag nog kommer få en stroke & dö här efter vägen! (Ni som känner mig vet varför jag ens tänker den tanken) Blir konstigare och konstigare, helt och hållet samma känslor som efter badet, och jag överväger att lägga mig ner efter vägen bara! Men kämpar på för att ta mig hem. Fattar inte hur jag kommer hem, väl hemma, helt genomsvettig, kastar jag i mig en halv banan & ett par chokladbitar för att få snabb energi! Sjunker ner i fåtöljen och sakta men säkert blir jag levande igen! Ensam hemma även denna gången..

Tredje gången var igår, då var jag också ensam hemma!! Ska bara ta en lite kortis med Sue runt kyrkan här hemma, max 20 minuters prom. Mobilen ligger inne i köket och väntar på mig. Efter halva rundan känner jag hur det smyger sig på mig. Å nej tänker jag, inte igen!!! Hinner fundera på hur jag skulle kunna förklara att det känns, då det är så himla kontigt!. Med ca 5 min hem blir jag helt radiostyrd, skyndar hem. Genomsvettig, väl hemma, försöker krångla av mig tröjan, precis då ringer mobilen som ligger på bänken, det är Gustav - Hej vad gör du? Han är på hem.. - Jag håller på att svimma, kan du vänta lite! Öhhh, va säger du hör jag hur han ropar, jag slängde ifrån mig mobilen för att ta mig ur tröjan och kunna ta något att äta. Får fram lite Yoggi, får med mig mobilen och slänger mig ner i fåtöljen.

Jag har förstått att det är någon förm av megablodsockerfall, och har med OPen att göra?! Eller det är iaf min egen gissning, eftersom att det släpper efter en stund om jag får i mig lite energi. Men det konstiga är att det kan komma även när jag har ätit strax före... Vad fan händer liksom?!?! Och varför händer det just när det händer, vad kan jag göra för att påverka? Tänk om det händer mig på jobbet, i bilen...Visst, jag känner ju när det börjar så jag skulle ju hinna stanna med bilen o så, så jag skulle väl inte direkt köra ihjäl mig, men det är ändåen läskig tanke!

Det stör mig som fan iaf & just att det kan komma som en blixt ifrån en klarblå himmel när jag annars mår BRA!

Jag har en telefontid med min läkare imorgon, och hoppas att han ska kunna hjälpa mig på något vis, men det är väl tveksamt.. I aug ska jag till Skönvikt, de som har hand om OP i Dalarna på min 1-årskontroll. Jag hoppas i andra hand på att de ska kunna hjälpa mig!

Just nu så tänker jag iaf må bra! Jag fixar & donar & bakar lite jordgubbspaj i väntan på att lilla Yatzie med matte ska komma på besök! Vi ska visa upp lite hur det går till på utställning, så att de kan träna hemma inför utstänningsdebuten på rasspecialen i Västerås i Aug. :)

Ska bli så kul att träffa den lilla busan igen, det var ju valpen som blev sist kvar som jag hade så svårt att skilja mig ifrån!! <3

Ja ja, åter till bak & fix!

Ha det gott alla goda!

Hej svej!

Några veckor har passerat och livet travar liksom på.. Konstigt och inte alls kontigt, liksom..!! ;)

Jag har haft fruktansvärt ont i nacke/axel/skuldra igen & denna gången även i bröstet på höger sida. Det har gjort ont när jag andas, och visst blir man orolig. Ringde min sjukgymnast och sa att jag blivit sämre igen. Det är konstigt för det gör som mest ont i vilande och det går inte att hitta någon bekväm ställning, varken att sitta eller ligga när man ska sova..

Så jag fick komma dit och han ville behandla mig med djupgående nålstick, intramuskulär stimulering eller något liknande kallar han det. Men när han väl kände på mig så tyckte han att jag var alldeles för spännd och påverkad redan som det var, det gick längs hela ryggbiffen som han sa :) från huvudet, och längs hela ryggraden ner, i skuldra & axel, ut i armen och så ner över bröstet på höger sida. Där hittade han världens triggerpunkter och ville sticka. Uj, uj det lät läskigt att bli stucken rakt in i bröst muskulaturen, då ser man ju eländet också!!

Men när han kom ihåg hur påverkad jag blev sist så vågade han inte, tyckte jag behövde akupunktur istället men eftersom han skulle gå på semester snart så var det ingen vits att sätta igång en behandling som han inte skulle kunna slutföra... Så det blev lite massage istället & träning...

Jag är lite bättre, men vet att det har med stress att göra. Fick i läxa att träna på andningen, den ska visst befinna sig i magen & inte i bröstet! :)

Nästa vecka ska jag jobba lite! Svägerska hade bokat in mig som vikarie på hennes arbetsplats, fritids i Rättvik. Jag ska jobba fredagen nästa vecka och hela vecka 31. Blir väl fint som snus det!! :) Känns lite nervigt men det ska nog gå bra!

Jag har tagit tag i upp putsningen av bostaden lite grann också, fixat till gästrummet! Det blev faktiskt jättefint & fräscht! Målade beige, och det fräschade upp gent emot de trasiga tapeterna som var innan.

Nästa match blir mot vardagsrummet eller hallen/trappen/hallen, båda ska målas och helst skulle golvet slipas i vardagsrummet. Sen har vi i stort sett piffat till hela huset till våra hyresvärdar!! Hmmm.. Det är med blandade känslor man renoverar åt någon annan!!

I lördags var vi på lillasysters dotters dop. Det var jättefint & lilla M var exemplarisk i kyrkan, hon sa inte ett pip!! :) Hon är för go den lilla sessan! Det var så kul att se lillasysters familj igen, det var väl 25 år sedan senast! Men visst kan jag erkänna att det är en väldigt annorlunda situation på många vis också.. För många herrans år sedan skulle vi alla vara syskon, och nu är vi totala främlingar med endast ett fåtal avlägsna minnen av varandra.. Alltså jag (och storebror) och lillasysters storesyskon, ja jag sa ju att det var komplicerat! :) Hehe

Men som sagt så var det väldigt roligt att se dem igen, och deras söta små barn! :)

Nästa vecka blir det ännu mer komplicerat i familjehistorien då kommer lillasyster nr 2 på Sverigebesök!! Det var nog 18 år sedan jag såg henne senast och det känns helt surrealistiskt!! Men det ska bli såååå roligt! Vi ska försöka få till en syskondejt med alla oss syskon tillsammans, sååååååååååå roligt!!! Ser fram emot att ha mina 3 syskon samlade!! :)

Nu ska jag ta mig en nattamacka & invänta mannen som är på fest hos vänner i Rättvik. Men det blir nyktert & städat då han tog bilen iväg. Vi har Gs lillebror på besök den här veckan så vi stannade hemma! Han bjöd oss på middag idag, nyfångad regnbåge - det är riktig mat på en måndag det!! GUD så gott det var! Gustav tillagade den i foliepaket i ugnen, serverades med färkpotatis & kall sås - MUMS!!

Ha det bäst alla fina!

Vi startade, vi kämpade, vi stupade..

Nu är vi en erfarenhet rikare då vi har genomgått våran första IVF behandling... Från början till slut, men tyvär utan resultat, iaf ett positivt sådant..

Började hormonbehandlingem med nässpray, fortsatte sedan med sprutor (som tas i magen) idel kontroller med hjälp av ultraljud & blodprovtagning under tiden. Sedan kom det jag fasat för, ägguthämtningen.. Jag tog faktiskt en typ av lugnande tablett kvällen innan och hoppades att det skulle ta udden av det värsta och det var nog bra.

Det gick bra till en början men på slutet gjorde det djävulskt ont!!! Man får morfinliknande preparat genom nål i armen, men på slutet klingade det av och var ingen idé att ge mer tyckte sköterskan, och läkaren ville göra klart, och jag ville skrika av smärta! :/

5 ägg fick de ut, var av 4 var mogna. De befruktades genom ICSI, dvs man hjälper spermien in i ägget genom en nål. 3 blev befruktade av de 4. På insättningsdagen fick vi tillbaka ett embryo med 10 celler, 8 var typiskt för den dagen - så vi var mer än hoppfulla över att detta var guldägget!!

De andra två skulle odlas vidare för ev infrysning för kommande behov.

Det är så svårt att veta hur man ska förhålla sig till det hela efter en sån här behandling, ska jag se mig själv som gravid, eller inte, ska man vara überoptimist eller überpessimist, hur gör man, vart tar man vägen egentligen med alla känslor och tankar!?!?!

Vi bestämde oss för att vara positiva (svårt att låta bli liksom) och vi ställde in oss på att nu gäller det, this is it!!

Snopet för oss när det hela slutade i blodbad i fredags... :((( Väldigt tidigt missfall, det gjorde ont som satan, och var en riktigt otrevlig upplevelse som jag mer än gärna klarat mig utan. Känner att det blir väldigt sakligt och med stor distans jag skriver om det hela här. Men det är nog så det måste vara. Mina känslor har varit och är till stor del fortfarande utanpå - men självbevarelsedriften slår nog i och kräver mer distans & hårdhudighet!

Det blev en stor fet smäll i ansiktet som snabbt som attan piskade oss tillbaka till ruta 1 igen!! :o( Som grädde på moset så fick vi besked om att vi inte fick några ägg till frysen denna gången. Så det är bara att starta om från början med spray & sprutor och hela härligheten igen....!!! Jag har ingen lust att börja om igen, jag ville så gärna att det skulle få vara min tur nu...!!

Hur länge ska man orka, hur fixar man att resa sig upp igen gång på gång på gång på gång... Och dessutom borsta av sig gruset och börja om igen!

Nu har vi två försök kvar, och jag hoppas vid gud att det ska lyckas för oss!! Jag hoppas att jag ska ta mig igenom en behandling till med vett & sans i behåll. Och att det ska vara vår tur nääästa gång - hoppet är det sista som sviker har jag hört.

Hur som helst så var det här otroligt tuffa dagar för mig, och jag begravde mig i sängen ett dygn. Vi hade vänner som kom på snabbvisit, men jag förmådde inte lämna min säng. Denna vännen är dessutom gravid, på slutspurten & jag fixade inte att ha en gravidmage in my face just denna dagen. Det kan vara tuff nog alla andra dagar, men denna dagen tog jag mig rätten att ligga kvar under täcket, med tårarna ihärdigt flödandes & en obeskrivlig känsla av vanmakt, sorg, smärta, tomhetfrustration och utmattning. Dessutom så mådde jag fysiskt jättedåligt på fredagen. Ont i magen (nedre delen) yr som en tok (höll på att svimma så fort jag reste mig) illamående mm.

Tack o lov så mådda jag fysiskt bättre redan på lördagen, och det kändes som om att det mesta "onda" som skulle ut hade kommit ut och det hela övergick i mer som en vanlig mensblödning.

Vi får se när det blir nya tag igen, just nu är det sommarstängt på kliniken så vi är fångade i lite av ett vakum kan man säga. Men det är väl bara att vänta o se vad som händer. Kanske kan det vara bra för kroppen att få vila lite ifrån hormondiscot och för själen att få ta igen sig lite.

För tillfället uppehåller jag mig med den urbana sporten extremejobbsöking!! Jag har A-kassa i väntan på arbete men de trevliga filurerna där har just bestämt sig för att räkna om min ersättning till en fjärdedel av vad jag haft innan. Hål i luvan liksom, hur överlever man på det?!?! Så just nu är jag rätt desperat efter ett jobb här och nu och helst igår!!!

Så har ni något till över, hojta gärna till!!

NU ska här sovas, mannen snarkar redan på soffan hör jag så jag får väl försöka väcka upp honom också och få med mig honom upp till sängs! :)

För övrigt har vi löptikar i huset igen... Nu är det Chevisen som dragit igång, och Stellisen är på gång också. Chevisen är ju dotter till Sue - mannen i flocken. Och konstigt nog så är han inte intresserad av henne för 5 öre!! Men hon däremot fjollar runt honom och hoppar runt och sprätter!! :) Så nu på kvällskvisten blev hon tillslut utvisad ifrån vardagsrummet så att vi fick en liten minut av lugn och ro! I vanliga fall är det ju hanarna som bökar och blir jobbiga, men i detta fall är det tvärrt om! Men det är bara att vara glad så känge det varar på det viset, lättare att stänga undan en dansant dam som vill krumbukta sig och hålla på, än en hormonstinn tjejtjusare som har fått kåtslag och sjunger för kung och fosterland!!

Som sagt, sova nu!

Natti alla fina <3

Gode Gud kan det få vara min tur nu.........

Ja det är inte långt ifrån att man blir religiös på kuppen..

Känner att jag behöver lite medvind, och ingen kan hjälpa mig...

Just nu, idag, känns allt jobbigt! Jag hatar fullständigt när jag inte får ha kontrollen över vad som händer i mitt eget liv! Med min egen kropp, med min egen själv..

Jag vet inte vilka ni är som faktiskt läser det jag skriver här, men det jag skriver gör jag för min egen skull. Detta är min ventil för att få lätta på trycket i mellan åt. Så det viktigaste är inte att någon ens läser utan att jag faktiskt skriver, det jag vill, för min egen skull..

Det är spännande saker på gång, på många håll just nu, men ovissheten driver mig till vansinne i mellan åt.. 

Resten av veckan har iaf fullspäckat schema så man lär ju vara ockuperad ifrån att tänka allt för mkt. Ikväll står träning på schemat, det är skönt! Har även lurat med mig mannen så vi ska börja träna tillsammans - hoppas att det blir kul!

Sen har han och svärmor tagit åt sig ett jobb som innebär matlagning & underhållning för ett gäng hockeytränare en gång i veckan nu under hockeyskolan där uppe. Kul! Jag har fått i uppdrag att ha hand om desseten, iaf denna veckan. Ska göra en rabarber/hallonpaj med marängtäcke. Hoppas att den blir god!

Fredagen är uppbokad med läkarbesök, aj aj oj oj..

Lördag & Söndag blir utställningsmaraton! Vi ska till Avesta på lördag med Stella & Chevis & sedan vidare till Läckö på söndagen med Sue, Hera & Stella. Jag hoppas verkligen att allt går vägen så att vi kommer iväg till båda ställena!

Så börjar en förkylning krypa på mig också känner jag, har varken tid eller lust att bli sjuk just NU!! Gå bort ditt fula halsont & snoriga näsa & ta din vän huvudvärken med dig!

Ja som ni hör så är jag en riktig muntergök idag, men jag kan tala om att mitt humör just nu växlar i takt med vädret utanför fönstret, ömsom solsken, ömsom regn! Så jag hoppas att solen tittar fram snart igen, både inne & ute!

Puss på Er & ha en fin helg alla fina!

Provade just min balklänning ifrån 9:an & gymnasiet!

Och det var för stor, hahahahahahahahaha!! Trodde aaaldrig att jag skulle komma i den öht, på den tiden var jag ju faktiskt normal!!! :)

Sitter i skrivande stund och har förvirringsstress, vilket gör mig ganska handlingsförlamad! Mannen är iväg och besiktigar två valpar och jag fixar och fejar inför besök av bästan vännen Petra med familj under helgen! De ska komma och hämta sin lilla puppydog Cesar! <3

Ska bli uuunderbart kul att se dem alla!! Får se vad Matildan säger om alla vovvarna! ;)

Ville bara dela med mig av balklänningsincidenten någonstans, det var chockerande för mig!! :))

Åter till galenskapen, bye!

Trevlig helg!!

Den stora fläsksjukan!!

Fyyyy faaaaan, jag sitter i skrivande stund och glor på en massa "gamla" foton på fejjan utav mig. Det är ett under att jag tillåtits vistas ute bland folk!!

Säger det igen, THANK GOD for GBP surgery!! :))

I spegeln så är det fortfarande samma gamla tjockis som stirrar tillbaka på mig, oftast. Vilket betyder att jag fortfarande har samma skeva verklighetsuppfattniong om mig själv. Såg tydligen inte hur jag såg ut då, och ser tydligen inte hur jag ser ut nu!! :) Det är foton som avslöjar sanningen på gott & ont!

Kom på mig själv med att tänka, herre gud dessa bilder ligger ute på fejjan & alla kan se dem!!! Men det är ju inte som om att folk inte såg mig då...???!! Det var ju rätt svårt att undvika att se mig om man säger så...

Förlåt för min självkritiska, sakrastiska ordspya.. Men jag blir faktiskt rätt chockad av att gå tillbaka och jämföra bilder så... Men det är ju i det långa loppet positivt naturligtvis!! Och det är ju en himla tur att förvandlingen just nu iaf inte gått åt andra hållet. Då hade jag ju suttit och gråtit sorgetårar just nu.

Man jag är rätt så glad faktiskt, jag har passerat den magiska gränsen av -50 kg!! - 50,6 om man ska vara petig, och det ska man ju! :)

Pysslade ihop denna på mig & mannen - det är exakt två år mellan bilderna.

Den första nyår 2009/2010 & den andra nyår 2011/2012



Jag är så glad & stolt över mig själv att jag gjort en sådan satsning på mig själv & att jag verkligen tagit tag i min hälsa & mitt liv! Känns som att jag just nu utövar en rejäl egosatsning. Annan vill må BRA både fysiskt och psykiskt! Jag är glad för OPen, för att jag klarat det så bra, för att jag tappat 50 kg i vikt, för att jag kommit igång med riktig träning, för att jag hittat till sjukgymnastiken, för att jag fått komma med i "smärtteamet", för att vi fått komma till IVFen, för min underbara familj & fina vänner, för alla mina hääärliga djur!! <3 <3 Tänk att så mkt att vara glad och tacksam över, än´te härligt!! :)

Vi var på första besöket på IVFen nu i veckan. Efter 7 mån väntetid så var det äntligen våran tur!! Och det var lite pirrigt att komma dit, någon form av antiklimax nästan, vi har ju väntat så länge & byggt upp förväntningar & förhoppningar!!

Men det gick bra, var mest info & en undersökning för min del.

Jag hade ju läst, läst o läääst på internet (vilket de sa att jag inte borde göra ;)) så jag var ju redan rätt insatt i hur det hela skulle gå till rent praktiskt.

Men det var ändå väldigt intresant och vi fick ju chansen att ställa en massa frågor. Personalen som vi träffade verkade både gulliga och snälla.

Vi får se om vi hinner starta någon innan semesterstängningen i Juli, annars var vi så välkomna till hösten!!Gaahhh, det känns direkt som 5 år i mina öron. Hur länge ska vi egentligen behöva vänta, köa, vänta & köa...

Allt i den ofrivilligt barnlöses liv handlar om väntan, väntan, väntan känns det som. Hon sa just att det gäller ju att ha tålamod & rimliga förhoppningar/förväntningar. Kom på mig själv med att småle lite, för det är ju just sådant som är så lätt att säga men otroooligt svårt att leva upp till. Sa det till henne också, och de vet ju förstås precis hur det är.

Fortfarande livrädd för själva äggplocket, usch varför ska hela jäkla resan kantas av läskiga jäkla sjukhusbesök och elände. Undersökningar, blodprov, äggplock, undersökningar, hormonbehandlingar, blodprov, väntan, väntan, väntan, besvikelser, undersökningar, blodprov, elände & väntan... Förhoppningsvis så får vi också chansen att uppleva det där goda i slutet på eländet & väntan sen, hoppas hoppas!!

Nu är det verkligen hög tid för natten!!

Ska ta med mig mina flickor upp till sängen och sova, Mannen sover fortfarande på soffan tillsammans med sin lilla valpunge. Trots att han är snäll, söt, lugnt & fin så är jag trött på att ha valp i huset! Men han är ju en guldklimp som mer & mer får även mitt iskalla hjärta att smälta!! :)

Amen

Kör på den linjen imorgon! :))



Kan någon ge mig mitt tålamod tillbaka?!?!

Eller var det kanske så att jag aldrig hade något till att börja med?!?

Idag verkar det då puts väck i alla fall! Jag hatar sådana dagar, när man är trött och irriterad på ALLT och tänder på alla cylindrar för INGET!

Mina stackars djur för endast höra NEJ & gå o lägg dig nu. Och sen 3 sek senare så får matte dåligt samvete!! Sötsnutarna kan ju knappast rå för att matte har en dålig dag! Men gissar att det är så för oss alla i mellan åt...

De är trots allt mina glädjeämnen också, svårt att förbli tjurig när när någon av dem kommer och lägger sitt sammetslena huvud i knät på en! <3 <3

Ska strax bege mig neråt Stor-Rättvik för lite träning hos sjukgymnasten. Hoppade över i tisdags då jag hade sån fruktansvärd mensvärk. Fy fan rent ut sagt, det känns som om man inte ens kan existera när det är som värst!! Och inget hjälper, varken värtabletter, vila, motion eller värme!! Bara att bita ihop alltså... Hade detta med mensvärk varit en manligtproblem så looovar jag att forskningen om det hade varit enorm och att rediga botemedel funnits vid det här laget! Sådärja nu fick gubbarna sig en känga också!!

Det har blivit värre med både PMS & Mensvärk sedan efter OP tycker jag! Vad göra?!

Det känns så skönt, för nu har vi 4 valpar tingade, bara 1 kvar att bestämma vad vi ska göra med. :) Och hon är lite min favvis, så det känns inte som någon större panik direkt.  :)

Igår hade vi båda mannens sytrar här på besök med respektive familjer, den yngre på eftermiddagen & den äldre på kvällen. Det var kul att se dem lite!

Nu har vi haft 4 olika besök på 5 dagar, det är intressant att se hur olika hundarna reagerar beroende på vem det är som kommer. :) Kanske beror det på att man själv beter sig olika också? Man borde kanske skåda sig själv ibland också för att se hur man beter sig i olika situationer.. Hehehe.

I maj drar "behandlingen" med smärtteamet igång för mig. Det ska bli spännande att se lite mer hur det funkar. Jag ska träffa sjukgymnast, läkare, samtalsterapeut & arbetsterapeut. Med hela den styrkan borde jag väl lyckas bli frisk och normal, i annat fall är det nog kört för min del angåående normalisering!! ;)

Nä nu lär jag sätta fart!

Hej & Hå!!

Wohoo, nya smaljeans!!

Var till Mora idag & träffade finaste lillasystern & hennes ljuvliga lilla dotter!! Första gången moster Anna fick träffa lilla Sessan, och det var en STOLT moster vill jag lova!! Hon är gudomligt söt!! SÅ kul att träffa både syster och lilla tjejen, känner att det får inte gå så lång tid till nästa gång!! Vill gärna vara en del av lilla systerdotterns liv, och jag vill ju att hon ska känna igen sin moster från gång till gång!! <3 <3

Innan fikat så gick vi en lite sväng om på stan, Gustav fyndade ett par dojjor som han tittat ut på nätet innan. Crocs, fast skor liksom och nu sålde de ut exakt de skorna för halva priset!!

Han blev så glad att han ville ha dem på sig direkt! Hehe!! Vad rolig du är sa jag, som ett barn! :)

Nästa anhalt blev JC, där sålde de ut allt i butiken för 50-70%. Kunde inte motstå tanken på att prova ett par märkesjeans för skojs skull!

Tjolahopp så glad jag blev när de satt som en smäck - alla tre jag provade!!!!

OMG jag kom i Levi´s jeans i strl W30, när hände det senast liksom!! ;))

Även om det var halva priset så är 500 spänn en hel del att släng ut för mig just nu, men jag kunde väl inte motstå frestelsen!!   JAG blev så till mig i trasorna att jag ville prompt ha dem på mig på en gång, hahaha!! Jag som just retat mannen!! Sagt och gjort så fick jag gå in bakom disken och bli avlarmad & få lapparna borttagna! ;)

This is me in maj njo smaljins!!

Med det önskar jag er en gooood natt!!

PÖSS!

Snön fullkomligt vräker ner i Boda!!

Jag tänkte att jag skulle undvika att tjata ut på nätet om snööön som kommer igen, men fasen vad det vräker ner nu alltså!!

Visst hade det varit härligt med 15 plus och solsken istället, men egentligen stör det mig inte såå mkt. Men det är drygt promenadväder!

Idag har jag varit hos sjukgymnasten igen, skulle dit och träna igår ju egentligen men när jag kom dit så tror jag först och främst att de hade glömt mig! Och så hade han strul med sitt dataprogram så han kunde inte göra något träningsprogram till mig. Så det var bara att åka hem igen, eller vi åkte till Fricks och åt lite lunch istället! :) Våran standard är att dela på en räksallad, efter att vi ätit klart och båda är proppis så är ändå istort sett alla grönsaker kvar!! Så kan det ändå kännas som att man ätit myyycket!!

Hur som helst idag gjorde jag ett nytt försök med träningen. Han hade inte fått i ordning på datorn än men jag fick ett provisoriskt träningsschema iaf, och det gick ju lika bra för mig!

Övningar med fokus på min axel såklart och det var lite spännande att prova på. Det som gjorde mig lite ställd var att jag mkt svagare i högersidan nu, i armstyrka osv. Det borde ju vara tvärrt om då jag är högerhänt!! På tricepsövningen (då man ska trycka/dra vikter neråt, ni vet) så orkade jag knappt alls med högern. Men det beror väl just på min satans axel. Hur som helst så fick jag ett program iaf, och jag körde igenom det en gång innan jag åkte hem, fan vad det kändes skönt att plåga kroppen lite! Men det gjorde även ont i båda axlarna faktiskt och när jag var klar kände jag väldigt stum i axlarna, och även nu gör det rätt ont... Men det blir säkert bättre!

Nu är det iaf träning som gäller, igår fick jag en snilleblixt och anmälde både mig och mannen till blodomloppet!!!!

http://www.blodomloppet.se/

Det ska bli riktigt roligt och spännande att genomföra!!! :))

På torsdag ska jag träna igen iaf, får se hur jag känner mig imorrn först och främst! :)

Imorrn ska jag träffa min lillasyster och gulligaste lilla Maja!! Äääääntligen!! Vi ska fika lite på stan, ska bli så himla kul att få se & snosa på lilla Maja!

Och på fredag ska vi på första "avsnittet" i vårt eget Halv 8 hos mig, första paret ut är svägerskan Lola & Krister & menyn lyder som följer:

Förrätt

Mill road 66´s löksensation med toast

Varmrätt

Wiklunds helstekta gris, tomatexplosion, whiskysky & ugnsknölar

Efterrätt

Husets glass med crunch & syrligt

Spännande, spännande!! :)

Nu har mannen dragit iväg på ukulelespelning och hundarna är matade & rastade, perfekt tajming för att slänga sig på soffan helt enkelt!!

Trevlig kväll alla fina!

Puss & Kram!

Sjukgymnasten, min nya bästis!

Nu var det att tag sen jag skrev ngt här.. Har varit fullt upp med valparna & oro helt enkelt!

Jag hoppas att det börjar lätta nu dock, Dixie-Loo har inte blödit mer och hon verkar må bra. Trött är hon, men villken 5 barnsmamma är inte det?! :)

Jag har varit till min sjukgymnast idag, han ringde mig igår på sena eftermiddagen. Han var ju sjuk när jag skulle dit sist och sedan har jag inte hört något. Fick med snabba ryck komma redan idag iaf! Vilken underbar människa, måste jag bara säga!!

Han verkligen lyssnade på MIG, och BRYDDE sig!! Fantasktiskt!! Han tyckte att det var superspännande med min OP, och när vi hade pratat ett tag visade det sig att han också var OPad och han hade varit på skönvikt och arbetat! :)

Alltså det är svårt att beskriva känslan, men han verkade verkligen lyssna när jag berättade. Och framför allt så fick han mig att berätta! Det är inte det lättaste det heller!! Hehe.

Han tog mig på allvar och verkligen gick igenom mina axlar & nacke på riktigt för att utesluta neurologiska problem. Jag var säker på att en nerv kommit kläm eller liknande, men icke. Jag fick akupunktur!!! Hur vågade jag?!? :) Jag gjorde det iaf!! *STOLT*

Och där hittade han felet i muskulaturen. När han satt nålen på vissa stället så kändes det som om det gick små elektriska pulser i genom muskeln. Skum känsla.. Han trodde att det kom av stress & spänning helt enkelt...!!

Han tyckte det var hemskt att en 30 årig kvinna skulle ha det så, med hela mitt mående. Fantastiskt att han brydde sig!! Ja som ni märker är jag mäkta imponerad!!

Han tyckte att jag borde få ha ett bra jobb, med lugn och ro och rutiner som hemma med mattider osv, jaaaaa sa jag, kan jag inte få jobba här hos dig!!! :)) Tyvär var det visst inte så enkelt..!! ;)

Hur som helst så villa ha med mig ett ett smärt-team, det skulle innebära kontakt med läkare, sjukgymnaster & samtalstrapeuter. Det låter helt fantastiskt tycker jag!!

Han sa att han ville ge mig verktyg att lära mig hantera stressen, och må bra! Han tyckte att jag gjort en fantastisk insats redan för min egen hälsa och välmående genom att jag gått ner 50 kg i vikt! Så nu när det skulle duýka upp ett jobb för mig så skulle jag bara känna, yes detta klarar jag, jag fixar det här!! 

Jaaaaaaaaaaaaa det är ju precis det jag vill!! Kan denna Fredagen den 13:e vara dagen då allt vände?? Min turdag?? :) HOPPAS!!

Imorgon ska mannen åka till Sundsvall på hundutställning med Chevisen. Jag önskar att jag kunde följa men en av oss måste stanna hemma med de andra hundarna. Och speciellt med valparna!

Jag kände mig osäker att åka heeelt själv hela natten upp dit och sedan vara förmodligen skittrött på hemvägen och köra helt själv. Inget vidare om man somnar vid ratten precis. Man blir så lätt sömnig när man kör själv tycker jag, speciellt som jag inte sovit ordentligt en natt på ja, jag vet inte när... Har inte valparna hållit mig vaken så är det axeln/armen.

Så jag får helt enkelt stanna hemma och hålla ställningarna!

Nu ska jag gå upp och titta till de små lite grann, sen slänga igång en tvätt (mkt tvättande blir det) och sen har jag en faslig lust att ta en promenix! :)

Trevlig helg mina vänner!!

Long time no bloggin´...

Ja det var ett tag sen jag skrev ngt... Tiden räcker inte riktigt till tycker jag...

Har varit fullt upp med hunderiet de senaste två veckorna! Valparna blir 2 veckor på söndag och allt har gått så bra. Man började slappna av lite då alla verkar pigga & friska, runda & goa. Och Dixie verkar ha piggar på sig så bra, stumpan!

Så igår satt vi nere på kvällen och myste en stund med lite "tapas".. Och festade till det med ett glas rött på fredagskvällen o allt.

Jag hade varit i Mora under dagen och uträttat lite ärenden medans G var hemma & höll ställningarna. Skönt att komma iväg från hemmet en stund faktiskt! Jag var på Ö&B, Maxi & en sväng om till vännerna J&M och handlade lite färskfoder. Dixie behöver fortfarande skämmas bort med lite smaskig mat även om hon nu mera äter själv.

Som överraskning till mannen tog jag med mig lilla "Pappa-Björn" hunden hem.. Sötnosen! Han var en illbatting i bilen och blev lite åksjuk också, kräktes två gånger..

Allt gick bra. Sen när vi skulle gå och sova så öppnar jag dörren in till valparna och ser då blod över allt!!! Ååå jag fick direkt hjärtat i halsgropen!!

Gustav springer in och tttar vad som hänt, då blöder Dixie ur "murran", det är inte lite blod som kommit. Det är pölar på golvet, i valplådan & i sängen. Så vi tar ner henne och det fprsätter rinna blod, f'ärskt, klart & illandes rött.

Jag är väldigt dålig på att hanteras med dessa situationer just nu känner jag... Helt värdelös. Jag får panik och bara skakar. Vi ringer vet, eftersom att klockan är över midnatt så är det bara strömsholm som har öppet, och Ultuna tror jag iofs.

De ber oss att avvakta under natten, hålla koll varje timme... Jag vill helst kasta mig i bilen och åka in! Men det är stängt i Falun... Och det är svårt att åka med alla valpar och allt...

Mannen behåller lugnet och jag har fullständig panik, rädd att mista den underbara Dixiehunden!! <3

Han vakar över henne medan jag försöker samla mig och passa de andra vovvarna, vi har ju lilla valpen också! VARFÖR skulle jag ta hem honom idag?!?!?! G kommer in efter en stund och säger att det har slutat blöda nu, jag jublar lite grann inombords men skräcken har öevrtaget, absolut! Lägger mig i fosterställning under täcket med händerna för öronen och blundar! Sue krullar ihop sig tätt intill, Chevelle bredvid.

På något vis går natten och mannen förkunnar att allt verkar lugnt nu, jag fattar inte vad som händer, varför nu, det har nästan gått 2 veckor sedan OP.

Tänker att jag måste tillbaka till vännerna med lilla valpen, vi måste ju ändå åka in till Falun. Kastar mig i bilen och drar till Mora igen, de ställer snällt upp! <3 <3

Kommer hem, ringer bästan vännen och berättar, bryter ihop IGEN...

Har grymt ont i magen, magsår på antågande. Tack o lov att jag fick ny omeprazol igår!!

Läget är fortfarande till det bättre hemma. Vi tar ut Dixan, jag bäddar rent i lådan & matar valparna för andra gången idag, mjölken verkar hålla på sig iaf.. Mannen ger henne mat & hon ÄTER!! Detta måste vara ett gott tecken, hon kissar & bajsar och har endast en blodig flytning vilket iaf är normalt.

Vi ringer Falun och de meddelar att det kan förekomma sådana blödningar efter ett snitt. De förstår vår oro men ber oss avvakta. De gör anteckningar i hennes journal, ifall ifall, jag känner mig oroad, men kanske något lättad.

Hon är så fin & duktig våran underbara Dixie & tapper, hon är verkligen tapper!

Jag lagar lunch, och försöker varva ner.... Tar en värktablett, en vidrig huvudvärk tränger sig på. Manneen vaktar på finaste hundfamiljen. Jag känner mig rädd för att vara hos henne, rädd för att hon ska börja blöda igen, rädd för att hon ska bli sjuk, rädd för att mista min underbara vän!!

Det var verkligen vidrigt att se allt detta blod, överallt!! Och lukten är nästan ännu värre, det stickande, järniga lukten av blod. Den ger onda aningar & väcker liv till onda minnen...

Jag tar en långprommis med tjejjorna, dels för att aktivera dem lite & dels för att avaktivera mig själv, behöver komma ut, bort, rensa hjärnan. Jag myser först med stumpan, vill vara där för henne, visa henne att hon ska vara trygg med sin matte, kanske är det istället hon som förmedlar trygghet till mig, tröstar mig, hon är tapper min älskade underbara vän!

Nyss hemkommen efter prommisen, möttes av ett snarkande ljud ifrån övervåningen. Smyger upp och kikar, fortfarande rädd för vad jag ska mötas av, mannen halvligger snarkandes i sängen bredvid valplådan. Mamma Dixie ligger så fint vid sina barn. <3

Går ner samlar ihop en blodig matta och slänger i tvätten, hänger de tvättade tidigare blodiga handdukarna & lakanen.

Tar en macka & skriver av mig lite här, skönt att få ut lite tankar, fortfarande rädd, orolik och känner paniken ligger på lur för att kasta sig över mig igen vid minsta tecken på fara...!!!

Håll tummarna för oss!

Sommartid!!

Hade inte en aning om att det var i natt man skulle ställa om klockan! Varför kan jag aldrig lära mig?!?! Vet inte hur många gånger vi varit på väg någonstans just den här dagen! En gång var vi i panik för att missa bussen till mamma då hon bodde i Borås och vi i GBG, vi sprang som galningar genom hela bussterminalen, tror vi hade Keo (hunden) med oss också!! För att komma fram och inse att vi var en timme tidiga!! En gång var vi sena till hundutställning i Halmstad, vi körde hela vägen i panik om att vi inte skulle hinna!! Smsade en kompis som också skulle dit för att höra vilken hund som var inne i ringen!! Öhh jag vet inte sa hon, jag har inte åkt än?!? Hahaha ja, vi han iaf käka frulle på macken innan vi drog vidare till hundutställningen! :)

Dixie har kämpat hela dagen idag med förvärkar! Var säker på att valparna skulle komma natten som var ju, men inget har hänt än. Stumpan, hon flåsar & bäddar om vart annat!

Vi tog en middagslur hon och jag inne i valprummet, jag somnade på mage i sängen med båda armarna nere i valplådan! :) Man måste ju klappa damen hela tiden, ngt annat går inte för sig! Men hur som helst så var det inte så nyttigt för min axel! Har knaprat Tramadol igen nu... Men till min stora fasa fick jag se nu att det var inte många tabletter kvar i asken!! I need my drugs!!

Nu har mannen intagit valprummet tillsammans med fröken Dix, och jag ska ta natten med de andra urdjuren!




NATTI!!

Dygn 62...

På Dixis dräktighet & än har inga valpar kommit.. Nu står valplådan klar, alla valpningsgrejjor är steriliserade, handdukar tvättade & fixade. Vi är redo helt enkelt! Tror att Dixie börjar på att bli det också, idag har hon haft riktiga förvärkar så att det synts på magen hur det drar ihop sig. Det är en spännande tid!




Igår, dag 61 alltså.. Snuttan <3
Igår mådde jag inget vidare, det började och var värs egentligen i förrgår. Jag hade ONT i magen, var väldigt yr och mådde allmänt konstigt. Jag kunde knappt resa mig utan att jag höll på att svimma! La mig en snabbis inne i vslprummet då jag kände mig så yr, kände mig piggare och skulle gå upp på toa bara. Kvicknade till en stund senare då stod jag utanför badrummet och höll med med ena handen i badrumsdörren och andra i dörren till valprummet och visste knappt vart jag var.. Det var läskigt.. Igår var jag lite bättre, men alltså inte helt pigg. Men jag kunde iaf röra mig fritt och även gå ut och promenera!

Idag tog jag med mig bustjejjorna själv på en tur till skogen! De är så duktiga och fina tillsammans de två, lätta att gå med tillsammans också! Vi hade en jätte härlig stund där ute i det underbara vädret!!

När jag kom hem var sväro här och fixade det sista med valplådan, härligt att ha nära och kära i närheten igen så att man kan hjälpas åt!

Jag fixade kycklingpytt med stekt ägg till lunch & det var riktigt gott faktiskt! :)

Sedan drog mannen in till Stor-Rättvik och hämtade ut lite paket som anlänt till oss samt handlade lite. Surprisen för dagen blev Thaimat, mums! Var tvungen att smaka på en av dessa läckerheter bara innan mannen drog ut på sin motionsrunda med Herr Prick. Det är typ scampidumplings, eller egentligen som en krispig vårrulle med en hel scampi i! :)

Det ska vi mumsa på ikväll, sen köpte han ngn gryta också med räkor - mums mums!!

Nu sussar töserna sött iaf! :)

På er alla!!

Baka & promenera - det mår jag bra av!

Jo så är det nog..

Vaknade idag av att de ringde ifrån sjukgymnastiken, min sjukgymnast är sjuk så jag får inte komma imorgon!! Grrrr... Å jag hade så jäkla ont när jag vaknade så det gjorde mig ännu mer deppig!

Jag blir så trött av medicinen också, vill inte äta mer men jag står heller inte ut utan den! Jag ville sä gärna få hjälp innan jag ska böka runt i valplådan och leva utan sömn! Hur ska jag klara detta nu, utan hjälp, eller utan medicin...?!?! FAN också!

Blir tjurig av hela situationen! Kände på förmiddagen att jag var så trött & sömnig att jag skulle kunnat gå och sova för natten. Men fasen heller tänkte jag, jag ger mig på prommis - då MÅSTE jag piggna till!

Tog med mig mannen ut, solen sken på oss men vindarna var IS kalla!! Fy vad otrevligt det var med den isande vinden i fejjan. Men men, när vi kom upp mot skogen blev det lite mer lä genast mer trivsamt!

Vi hade prickarna med och de fick springa lösa, det gör en glad i själen! <3

Suebie blev trött när vi kom hem, rullade ihop sig till en liten boll och sussade sött! :)

Redan när vi var ute i skogen kände jag att blev så himla hungrig - ja jag är hopplös! :) Så när vi kom hem så fick mannen kocka lite. Jag fick lov att ta lite fil medan jag väntade, så jag inte skulle tuppa av! :)

Han gjorde lax i ugnen och överraskade mig med egengjort potatismos och så en kall sås till det, ååååå det var så gott!!

MUMS!

Sen fick jag för mig att jag skulle baka lite. Har haft ett par äpplen här hemma liggandes som började bli lite skrynkliga, vore ju synd att låta dem gå till spillo! ;) Så jag bestämde mig för att göra äppel & kanelcupcakes!

Måndagar är min tvkväll lite grann. Jag brukar se på Familjen annorlunda & 30 grader i februari. Mannen tycker att det är dödstrist så han brukar åka upp och spela lite tillsammans med sin pappa. Det har fallit sig så att jag har skickat med honom något fika upp lite då o då, sist fick han med sig hemgjord toblerone parfait. Jag älskar ju att baka & fixa, men vem ska äta det liksom?! :) Här hemma går ju inget åt om det inte kommer besök!

Så jag tyckte det passade bra att kunna överraska dem med lite nybakt idag! Vet att min sväro är förtjust i mina cupcakes med frosting dessutom! :)

Det blev 10 stora & ca 15 småttingar!

Frostingen jag gjorde var en variant på glasscreme, vi hade ingen mjölk dock så jag tog bara lite vispgrädde & lite snabbmarsanpulver som jag hade i skåpet. Mumsigt blev det dock!

Snabbt och enkelt!

Take away cuppisar till The Fällmans!

Frostade några minisar (storlek 5 krona) till oss också! Mumsade i mig två till mitt tvtittande i sällskap med en moccacino! Mums!

Receptet på muffinsarna hittar ni här:

http://www.kokaihop.se/recept/amerikanska-appelmuffins

Känns som lite antiklimax här hemma just innan valparna kommer, man bara väntar & väntar & väääntar! :)

Men det är väl bara att passa på att vila sig i form som Dixie, hon är smart hon! Det blir nog med jobb tids nog verkar hon tänka, hehe! Och jag gissar att hon har alldeles rätt!

Ska ta och nattamata djuren nu, sen får vi se om det blir sängen eller lite tvtittande..

Natti Natti på er