Välkommen att hänga med på min resa som kallas livet..

Här kommer jag att skriva om allt som sker just nu, livet i allmänhet och livet i synnerhet! Resan med en GBP operation. Kampen mot barnlösheten - vägen mot målet - ett barn. Livet på landet med huset fullt av jyckar - galenskap, kärlek & glädje i ett enda stort virrvarr!



onsdag 18 juli 2012

Jag vet inte vad som felas...

men något måste det vara.. 3 svimmnings/yrsel-attacker på en vecka.. Det är så otäckt. Benen försvinner, armarna försvinner, syn & hörsel försvinner, allt börjar susa, yrsel & illamående, blir helt genomsvettig för att sedan börja frysa, talet blir väldigt konstigt, kan liksom inte få fram det jag vill säga. Det är så svårt att förklara!!

Den första kom när jag hade badat, så har jag haft innan.. Så jag vågar aldrig bada speciellt varmt, och gjorde det heller inte denna gången.

Jag var ensam inne när jag blev dålig, G var ute och bytte däck på bilen. Tog mig in till sängen först, men tänkte sen att jag skulle ta mig ut på balkongen för att ropa på honom men kunde inte ens vända mig i sängen!!

Som tur var kom han in för att släppa in/ut nån hund och hörde att jag ropade. Han kom upp med vatten & en liten yoggi till mig, tänkte att jag behövde energi.

Men jag har svårt bara att hålla upp armarna så att jag vare sig äta eller dricka. Fick i mig lite iaf och sakta men säkert piggnade jag till. Låg kvar länge i sängen och kände mig skakis för resten av dagen.

Andra gången hade vi ganska nyligen ätit och jag gick ut på en prommis med Dixie, tänkte bara ta en kortis men ångrade mig och tog den längre rundan (ca 1 timme). Ungefär halvvägs känner jag hur benen börjar kännas konstiga och liksom studsiga, jag vet det låter jättekonstigt!! Men det är så det känns!! Känner hur jag börjar bli yr och liksom vinglig, hade ingen mobil med mig, och sträckan hem var lika lång åt båda håll. Försöker fokusera och bara gå på hemåt så fort jag kan! Vad fan är det som händer tänker jag?!?! Tankarna rusar och jag hinner tänka att jag nog kommer få en stroke & dö här efter vägen! (Ni som känner mig vet varför jag ens tänker den tanken) Blir konstigare och konstigare, helt och hållet samma känslor som efter badet, och jag överväger att lägga mig ner efter vägen bara! Men kämpar på för att ta mig hem. Fattar inte hur jag kommer hem, väl hemma, helt genomsvettig, kastar jag i mig en halv banan & ett par chokladbitar för att få snabb energi! Sjunker ner i fåtöljen och sakta men säkert blir jag levande igen! Ensam hemma även denna gången..

Tredje gången var igår, då var jag också ensam hemma!! Ska bara ta en lite kortis med Sue runt kyrkan här hemma, max 20 minuters prom. Mobilen ligger inne i köket och väntar på mig. Efter halva rundan känner jag hur det smyger sig på mig. Å nej tänker jag, inte igen!!! Hinner fundera på hur jag skulle kunna förklara att det känns, då det är så himla kontigt!. Med ca 5 min hem blir jag helt radiostyrd, skyndar hem. Genomsvettig, väl hemma, försöker krångla av mig tröjan, precis då ringer mobilen som ligger på bänken, det är Gustav - Hej vad gör du? Han är på hem.. - Jag håller på att svimma, kan du vänta lite! Öhhh, va säger du hör jag hur han ropar, jag slängde ifrån mig mobilen för att ta mig ur tröjan och kunna ta något att äta. Får fram lite Yoggi, får med mig mobilen och slänger mig ner i fåtöljen.

Jag har förstått att det är någon förm av megablodsockerfall, och har med OPen att göra?! Eller det är iaf min egen gissning, eftersom att det släpper efter en stund om jag får i mig lite energi. Men det konstiga är att det kan komma även när jag har ätit strax före... Vad fan händer liksom?!?! Och varför händer det just när det händer, vad kan jag göra för att påverka? Tänk om det händer mig på jobbet, i bilen...Visst, jag känner ju när det börjar så jag skulle ju hinna stanna med bilen o så, så jag skulle väl inte direkt köra ihjäl mig, men det är ändåen läskig tanke!

Det stör mig som fan iaf & just att det kan komma som en blixt ifrån en klarblå himmel när jag annars mår BRA!

Jag har en telefontid med min läkare imorgon, och hoppas att han ska kunna hjälpa mig på något vis, men det är väl tveksamt.. I aug ska jag till Skönvikt, de som har hand om OP i Dalarna på min 1-årskontroll. Jag hoppas i andra hand på att de ska kunna hjälpa mig!

Just nu så tänker jag iaf må bra! Jag fixar & donar & bakar lite jordgubbspaj i väntan på att lilla Yatzie med matte ska komma på besök! Vi ska visa upp lite hur det går till på utställning, så att de kan träna hemma inför utstänningsdebuten på rasspecialen i Västerås i Aug. :)

Ska bli så kul att träffa den lilla busan igen, det var ju valpen som blev sist kvar som jag hade så svårt att skilja mig ifrån!! <3

Ja ja, åter till bak & fix!

Ha det gott alla goda!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar