Men då får jag väl vänta till "hell freezes over"!!
Jag kan bara konstatera att 2013 startade med att ge mig 3 rejäla käftsmällar!! Alltså kan det bara bli bättre från och med NUUUUUUUUUUU!!
Vi gjorde ett frysförsök med en av våra små eskimåbebisar som vi hade fått i frysen hos IVF kliniken, innan året tog slut. I mellandagarna kom missfall nummer 3 i ordningen med buller och bång!! Denna gången hade vi klarat oss långt över vår tidigare gräns och vi vågade nästan tro att denna gången var det våran tur!! Ja det tror man väl alltid innerst inne i hjärtat och själen.
Men alltså inte...
Jag mådde såklart som vanligt piss rent ut sagt, det är så otroligt smärtsamt att gå igenom detta, inte bara psykiskt utan även fysiskt..
Hur som helst så beslutade jag att Anna måste få må bra om detta livet ska kunna gå vidare, och innehålla någon form av kvalitet.
Jag fick Cipralex utskrivet för ett tag sedan. Åt det en gång förut och den medicinen funkade bra på mig. Inte för depression direkt, utan mer för att allt det jobbiga kanske inte ska kännas så otroligt jobbigt. För att få lite andrum, för att få chansen att se allt det goda som faktiskt finns här runt omkring mig! Det kanske kan vara svårt att förstå för den som inte varit i den situationen, men jag tänkte att det skulle vara värt ett försök.
Så jag tänkte i mellandagarna, när allt kändes jobbigt att jag skulle göra slag i saken och testa!
Tog en halv tablett innan jag gick och la mig på torsdagen, och på fredagen vaknade jag med den värsta ångest jag någonsin upplevt!!! Jag har ALDRIG haft ångest, förstår jag nu. Lättare panikångest, eller förväntansångest lite nu och då, ja absolut. Men detta var det värsta jag varit med om någonsin!!! Jag gick ner för att ta en macka på morgonen, kände i kroppen som om att jag behövde något ätbart. Hann ta fram smör & bröd och sedan, PANG, världens värsta ångest känslor. Sa till G att jag måste gå o lägga mig, mår inte bra. Tror jag har fått en ångestattack! Gick o la mig i sängen, där låg jag i fosterställning och bara skakade.... FY FAEN så hemskt det var. Förstod att det var bakslag av medicinen, vet att man kan bli sämre innan den kickar in med sina goda sidor. Men detta var ju vansinnigt!! Ångest är även en biverkning, mådde även illa & hade enorm yrsel. Vilket också var biverkningar. Inget av detta upplevde jag förra gången jag åt medicinen, så jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken på att jag skulle bli dålig...
G ringde 1177 och frågade om råd, då jag var helt panikslagen. Hade fått utskrivet en medicin förra året, Atarax, en allergimedicin som också kan användas mot oro. En väldigt mild och inte beroendeframkallande. Sköterskan sa att det var vanligt att man kombinerade dessa två i början så jag tog en tablett o somnade tillslut. Sedan levde jag i en dimma i sängen i en hel vecka, åt tom i sängen! Kunde knappt ta mig upp på toa pga yrseln. Trots att jag slutade med medicinen efter 3 dagar, vågade inte ta mer.
Festlig nyårsafton firades ifrån soffan, under en filt, gloendes på SOA i sällskap av min underbara make & vovvsen! <3 Tack o lov att jag hade Gustav den här tiden, annars hade jag dött!!
Tog mig till läkaren så fort det blev vardag igen för att få hjälp! Hade inte varit utanför dörren och det kändes som om jag aldrig skulle ta mig ut igen! Förklarade att jag var rädd för min tankar, allt var så otroligt detruktivt. Läkaren sa typ, hehe men ojdå, ja då tar det väl någon vecka innan du vågar prova med medicinen igen... What?!?! Det kommer jag aldrig någonsin att göra!!! Min fråga var mer, hur fasen blir jag normal igen?!?! Önskar att jag aldrig tagit den där satans tabletten, någonsin!!
Tack o lov började det kännas lite bättre men jag fick fortfarande lov att ta Ataraxen varje dag! Vaknade varje dag med ångest!
Igår var min första dag som "drogfri" glad och stolt att det äntligen verkade som om den satans medicinen gått ur kroppen! (Kunde visst ta upp till 3 månader) !!!!
Vi skulle åka ner till Rättvik o handla, hade peppat mig hela dagen för att ta mig ut! Känner när vi ska åka att jag får så himla ont i magen! (Fick lika när vi åkte hem ifrån mamma på julafton, trodde på magsår & ökade dosen på omeprazol) En fruktansvärd smärta, blev bara värre på vägen ner till Rättvik. Ringde 1177 och de bad mig styra kosan till Mora istället!
Jaha, lika bra kanske tänkte jag att de får se om det är magsår.. Eller något annat.. Kom in kl 17. Rätt glest i väntrummet, skönt tänkte jag för vi ska ju hem o kika på SV Mästerkock! :)
Efter ett par timmar i väntrummet började jag känna mig svag pga att jag inte ätit på länge. Frågade om jag fick äta eller dricka något, men det fick jag inte. Förklarade att jag kommer svimma rätt snart om jag inte får näring pga OPen. OK sa damen, du ska få dropp & en säng. efter 1 timme till hade inget hänt och G gick o frågade igen. Då var där en tjurtant som sa att om jag var sååå hungrig så fick jag väl lov att äta något då för det fanns ingen som hade tid med mig. OK tänkte jag o slängde i mig ett par teskedar risifrutti, men då kom en annan dam lubbandes o ropade att jag fick inte äta! Fick en bår att ligga på o dropp. Detta blir du inte mätt på sa hon, nej det spelar ingen roll menade jag (hungrig kan jag vara, men inte helt utan energi) bara jag får lite energi i mig. Visade sig dock att hon bara kopplat på saltvatten, så jag blev bara sämre o sämre!! Vid midnatt fick jag äntligen ett sockerdropp och lite lite ny energi!
Så fick jag äntligen träffa en läkare och då hade den värsta smärtan redan släppt (tack o lov) men hon ville att jag skulle röntgas och det var väl bra. Så fick jag börja dricka kontrast och fick veta att jag skulle in i en sån där tunnelröntgen, och blev genast rädd!! Men det gick bra, var dock lite otäckt att få kontrast direkt i blodet. Men det gick bra ändå. Fick stanna för observation då de trodde på tarmvred, som hade gått tillbaka av sig själv. Men de ville se hur jag fixade natten, samt att jag kunde äta igen under dagen idag... Röntgenbilderna kunde inte utesluta tarmvred, tydligen. Men såg ändå bra ut...
Fick vänta tills efter ronden imorse innan jag fick prova äta lite fil, det gick bra. Sedan vart det lunch och det bjöds på potatisbullar & stekt fläsk (väldigt bra för onda magar?!) Petade i mig lite, och det gick också bra. Slutligen fick jag i mig lite nyponsoppa & en liten smörgås. På avdelningen var personalen supergulliga!
Efter ett dygn fick jag äntligen åka hem igen. Skönt att smärtan släppt naturligtvis, men jag är samtidigt rädd att det ska komma tillbaka, då blir det väl OP. :o( Hoppas jag slipper det. Det enda de kunde råda till var att åka in igen om smärtan kom tillbaka...!!
Pust, känns som en onaturligt hård start på det nya året!!
Hur som helst så är jag glad att jag känner mig hyfsat normal i huvudet igen och hoppet finns att jag kommer att bli mig själv igen!!
Detta blev otroligt personligt, men samtidigt känns det viktigt att få tala om vad som hänt! Antar att det undras över vart jag hållit hus de senaste veckorna!!
Har ändå inte många läsare, så jag känner mig inte rädd för att bli utlämnad av er! <3
Hoppas ni haft bättre helgen än mig & att vi alla får ett fortsatt bästigt 2013 från och med NUUUUUUU!!
KRAAAM
