Jag vet inte vad som felas...

men något måste det vara.. 3 svimmnings/yrsel-attacker på en vecka.. Det är så otäckt. Benen försvinner, armarna försvinner, syn & hörsel försvinner, allt börjar susa, yrsel & illamående, blir helt genomsvettig för att sedan börja frysa, talet blir väldigt konstigt, kan liksom inte få fram det jag vill säga. Det är så svårt att förklara!!

Den första kom när jag hade badat, så har jag haft innan.. Så jag vågar aldrig bada speciellt varmt, och gjorde det heller inte denna gången.

Jag var ensam inne när jag blev dålig, G var ute och bytte däck på bilen. Tog mig in till sängen först, men tänkte sen att jag skulle ta mig ut på balkongen för att ropa på honom men kunde inte ens vända mig i sängen!!

Som tur var kom han in för att släppa in/ut nån hund och hörde att jag ropade. Han kom upp med vatten & en liten yoggi till mig, tänkte att jag behövde energi.

Men jag har svårt bara att hålla upp armarna så att jag vare sig äta eller dricka. Fick i mig lite iaf och sakta men säkert piggnade jag till. Låg kvar länge i sängen och kände mig skakis för resten av dagen.

Andra gången hade vi ganska nyligen ätit och jag gick ut på en prommis med Dixie, tänkte bara ta en kortis men ångrade mig och tog den längre rundan (ca 1 timme). Ungefär halvvägs känner jag hur benen börjar kännas konstiga och liksom studsiga, jag vet det låter jättekonstigt!! Men det är så det känns!! Känner hur jag börjar bli yr och liksom vinglig, hade ingen mobil med mig, och sträckan hem var lika lång åt båda håll. Försöker fokusera och bara gå på hemåt så fort jag kan! Vad fan är det som händer tänker jag?!?! Tankarna rusar och jag hinner tänka att jag nog kommer få en stroke & dö här efter vägen! (Ni som känner mig vet varför jag ens tänker den tanken) Blir konstigare och konstigare, helt och hållet samma känslor som efter badet, och jag överväger att lägga mig ner efter vägen bara! Men kämpar på för att ta mig hem. Fattar inte hur jag kommer hem, väl hemma, helt genomsvettig, kastar jag i mig en halv banan & ett par chokladbitar för att få snabb energi! Sjunker ner i fåtöljen och sakta men säkert blir jag levande igen! Ensam hemma även denna gången..

Tredje gången var igår, då var jag också ensam hemma!! Ska bara ta en lite kortis med Sue runt kyrkan här hemma, max 20 minuters prom. Mobilen ligger inne i köket och väntar på mig. Efter halva rundan känner jag hur det smyger sig på mig. Å nej tänker jag, inte igen!!! Hinner fundera på hur jag skulle kunna förklara att det känns, då det är så himla kontigt!. Med ca 5 min hem blir jag helt radiostyrd, skyndar hem. Genomsvettig, väl hemma, försöker krångla av mig tröjan, precis då ringer mobilen som ligger på bänken, det är Gustav - Hej vad gör du? Han är på hem.. - Jag håller på att svimma, kan du vänta lite! Öhhh, va säger du hör jag hur han ropar, jag slängde ifrån mig mobilen för att ta mig ur tröjan och kunna ta något att äta. Får fram lite Yoggi, får med mig mobilen och slänger mig ner i fåtöljen.

Jag har förstått att det är någon förm av megablodsockerfall, och har med OPen att göra?! Eller det är iaf min egen gissning, eftersom att det släpper efter en stund om jag får i mig lite energi. Men det konstiga är att det kan komma även när jag har ätit strax före... Vad fan händer liksom?!?! Och varför händer det just när det händer, vad kan jag göra för att påverka? Tänk om det händer mig på jobbet, i bilen...Visst, jag känner ju när det börjar så jag skulle ju hinna stanna med bilen o så, så jag skulle väl inte direkt köra ihjäl mig, men det är ändåen läskig tanke!

Det stör mig som fan iaf & just att det kan komma som en blixt ifrån en klarblå himmel när jag annars mår BRA!

Jag har en telefontid med min läkare imorgon, och hoppas att han ska kunna hjälpa mig på något vis, men det är väl tveksamt.. I aug ska jag till Skönvikt, de som har hand om OP i Dalarna på min 1-årskontroll. Jag hoppas i andra hand på att de ska kunna hjälpa mig!

Just nu så tänker jag iaf må bra! Jag fixar & donar & bakar lite jordgubbspaj i väntan på att lilla Yatzie med matte ska komma på besök! Vi ska visa upp lite hur det går till på utställning, så att de kan träna hemma inför utstänningsdebuten på rasspecialen i Västerås i Aug. :)

Ska bli så kul att träffa den lilla busan igen, det var ju valpen som blev sist kvar som jag hade så svårt att skilja mig ifrån!! <3

Ja ja, åter till bak & fix!

Ha det gott alla goda!

Hej svej!

Några veckor har passerat och livet travar liksom på.. Konstigt och inte alls kontigt, liksom..!! ;)

Jag har haft fruktansvärt ont i nacke/axel/skuldra igen & denna gången även i bröstet på höger sida. Det har gjort ont när jag andas, och visst blir man orolig. Ringde min sjukgymnast och sa att jag blivit sämre igen. Det är konstigt för det gör som mest ont i vilande och det går inte att hitta någon bekväm ställning, varken att sitta eller ligga när man ska sova..

Så jag fick komma dit och han ville behandla mig med djupgående nålstick, intramuskulär stimulering eller något liknande kallar han det. Men när han väl kände på mig så tyckte han att jag var alldeles för spännd och påverkad redan som det var, det gick längs hela ryggbiffen som han sa :) från huvudet, och längs hela ryggraden ner, i skuldra & axel, ut i armen och så ner över bröstet på höger sida. Där hittade han världens triggerpunkter och ville sticka. Uj, uj det lät läskigt att bli stucken rakt in i bröst muskulaturen, då ser man ju eländet också!!

Men när han kom ihåg hur påverkad jag blev sist så vågade han inte, tyckte jag behövde akupunktur istället men eftersom han skulle gå på semester snart så var det ingen vits att sätta igång en behandling som han inte skulle kunna slutföra... Så det blev lite massage istället & träning...

Jag är lite bättre, men vet att det har med stress att göra. Fick i läxa att träna på andningen, den ska visst befinna sig i magen & inte i bröstet! :)

Nästa vecka ska jag jobba lite! Svägerska hade bokat in mig som vikarie på hennes arbetsplats, fritids i Rättvik. Jag ska jobba fredagen nästa vecka och hela vecka 31. Blir väl fint som snus det!! :) Känns lite nervigt men det ska nog gå bra!

Jag har tagit tag i upp putsningen av bostaden lite grann också, fixat till gästrummet! Det blev faktiskt jättefint & fräscht! Målade beige, och det fräschade upp gent emot de trasiga tapeterna som var innan.

Nästa match blir mot vardagsrummet eller hallen/trappen/hallen, båda ska målas och helst skulle golvet slipas i vardagsrummet. Sen har vi i stort sett piffat till hela huset till våra hyresvärdar!! Hmmm.. Det är med blandade känslor man renoverar åt någon annan!!

I lördags var vi på lillasysters dotters dop. Det var jättefint & lilla M var exemplarisk i kyrkan, hon sa inte ett pip!! :) Hon är för go den lilla sessan! Det var så kul att se lillasysters familj igen, det var väl 25 år sedan senast! Men visst kan jag erkänna att det är en väldigt annorlunda situation på många vis också.. För många herrans år sedan skulle vi alla vara syskon, och nu är vi totala främlingar med endast ett fåtal avlägsna minnen av varandra.. Alltså jag (och storebror) och lillasysters storesyskon, ja jag sa ju att det var komplicerat! :) Hehe

Men som sagt så var det väldigt roligt att se dem igen, och deras söta små barn! :)

Nästa vecka blir det ännu mer komplicerat i familjehistorien då kommer lillasyster nr 2 på Sverigebesök!! Det var nog 18 år sedan jag såg henne senast och det känns helt surrealistiskt!! Men det ska bli såååå roligt! Vi ska försöka få till en syskondejt med alla oss syskon tillsammans, sååååååååååå roligt!!! Ser fram emot att ha mina 3 syskon samlade!! :)

Nu ska jag ta mig en nattamacka & invänta mannen som är på fest hos vänner i Rättvik. Men det blir nyktert & städat då han tog bilen iväg. Vi har Gs lillebror på besök den här veckan så vi stannade hemma! Han bjöd oss på middag idag, nyfångad regnbåge - det är riktig mat på en måndag det!! GUD så gott det var! Gustav tillagade den i foliepaket i ugnen, serverades med färkpotatis & kall sås - MUMS!!

Ha det bäst alla fina!

Vi startade, vi kämpade, vi stupade..

Nu är vi en erfarenhet rikare då vi har genomgått våran första IVF behandling... Från början till slut, men tyvär utan resultat, iaf ett positivt sådant..

Började hormonbehandlingem med nässpray, fortsatte sedan med sprutor (som tas i magen) idel kontroller med hjälp av ultraljud & blodprovtagning under tiden. Sedan kom det jag fasat för, ägguthämtningen.. Jag tog faktiskt en typ av lugnande tablett kvällen innan och hoppades att det skulle ta udden av det värsta och det var nog bra.

Det gick bra till en början men på slutet gjorde det djävulskt ont!!! Man får morfinliknande preparat genom nål i armen, men på slutet klingade det av och var ingen idé att ge mer tyckte sköterskan, och läkaren ville göra klart, och jag ville skrika av smärta! :/

5 ägg fick de ut, var av 4 var mogna. De befruktades genom ICSI, dvs man hjälper spermien in i ägget genom en nål. 3 blev befruktade av de 4. På insättningsdagen fick vi tillbaka ett embryo med 10 celler, 8 var typiskt för den dagen - så vi var mer än hoppfulla över att detta var guldägget!!

De andra två skulle odlas vidare för ev infrysning för kommande behov.

Det är så svårt att veta hur man ska förhålla sig till det hela efter en sån här behandling, ska jag se mig själv som gravid, eller inte, ska man vara überoptimist eller überpessimist, hur gör man, vart tar man vägen egentligen med alla känslor och tankar!?!?!

Vi bestämde oss för att vara positiva (svårt att låta bli liksom) och vi ställde in oss på att nu gäller det, this is it!!

Snopet för oss när det hela slutade i blodbad i fredags... :((( Väldigt tidigt missfall, det gjorde ont som satan, och var en riktigt otrevlig upplevelse som jag mer än gärna klarat mig utan. Känner att det blir väldigt sakligt och med stor distans jag skriver om det hela här. Men det är nog så det måste vara. Mina känslor har varit och är till stor del fortfarande utanpå - men självbevarelsedriften slår nog i och kräver mer distans & hårdhudighet!

Det blev en stor fet smäll i ansiktet som snabbt som attan piskade oss tillbaka till ruta 1 igen!! :o( Som grädde på moset så fick vi besked om att vi inte fick några ägg till frysen denna gången. Så det är bara att starta om från början med spray & sprutor och hela härligheten igen....!!! Jag har ingen lust att börja om igen, jag ville så gärna att det skulle få vara min tur nu...!!

Hur länge ska man orka, hur fixar man att resa sig upp igen gång på gång på gång på gång... Och dessutom borsta av sig gruset och börja om igen!

Nu har vi två försök kvar, och jag hoppas vid gud att det ska lyckas för oss!! Jag hoppas att jag ska ta mig igenom en behandling till med vett & sans i behåll. Och att det ska vara vår tur nääästa gång - hoppet är det sista som sviker har jag hört.

Hur som helst så var det här otroligt tuffa dagar för mig, och jag begravde mig i sängen ett dygn. Vi hade vänner som kom på snabbvisit, men jag förmådde inte lämna min säng. Denna vännen är dessutom gravid, på slutspurten & jag fixade inte att ha en gravidmage in my face just denna dagen. Det kan vara tuff nog alla andra dagar, men denna dagen tog jag mig rätten att ligga kvar under täcket, med tårarna ihärdigt flödandes & en obeskrivlig känsla av vanmakt, sorg, smärta, tomhetfrustration och utmattning. Dessutom så mådde jag fysiskt jättedåligt på fredagen. Ont i magen (nedre delen) yr som en tok (höll på att svimma så fort jag reste mig) illamående mm.

Tack o lov så mådda jag fysiskt bättre redan på lördagen, och det kändes som om att det mesta "onda" som skulle ut hade kommit ut och det hela övergick i mer som en vanlig mensblödning.

Vi får se när det blir nya tag igen, just nu är det sommarstängt på kliniken så vi är fångade i lite av ett vakum kan man säga. Men det är väl bara att vänta o se vad som händer. Kanske kan det vara bra för kroppen att få vila lite ifrån hormondiscot och för själen att få ta igen sig lite.

För tillfället uppehåller jag mig med den urbana sporten extremejobbsöking!! Jag har A-kassa i väntan på arbete men de trevliga filurerna där har just bestämt sig för att räkna om min ersättning till en fjärdedel av vad jag haft innan. Hål i luvan liksom, hur överlever man på det?!?! Så just nu är jag rätt desperat efter ett jobb här och nu och helst igår!!!

Så har ni något till över, hojta gärna till!!

NU ska här sovas, mannen snarkar redan på soffan hör jag så jag får väl försöka väcka upp honom också och få med mig honom upp till sängs! :)

För övrigt har vi löptikar i huset igen... Nu är det Chevisen som dragit igång, och Stellisen är på gång också. Chevisen är ju dotter till Sue - mannen i flocken. Och konstigt nog så är han inte intresserad av henne för 5 öre!! Men hon däremot fjollar runt honom och hoppar runt och sprätter!! :) Så nu på kvällskvisten blev hon tillslut utvisad ifrån vardagsrummet så att vi fick en liten minut av lugn och ro! I vanliga fall är det ju hanarna som bökar och blir jobbiga, men i detta fall är det tvärrt om! Men det är bara att vara glad så känge det varar på det viset, lättare att stänga undan en dansant dam som vill krumbukta sig och hålla på, än en hormonstinn tjejtjusare som har fått kåtslag och sjunger för kung och fosterland!!

Som sagt, sova nu!

Natti alla fina <3