Sjukgymnasten, min nya bästis!

Nu var det att tag sen jag skrev ngt här.. Har varit fullt upp med valparna & oro helt enkelt!

Jag hoppas att det börjar lätta nu dock, Dixie-Loo har inte blödit mer och hon verkar må bra. Trött är hon, men villken 5 barnsmamma är inte det?! :)

Jag har varit till min sjukgymnast idag, han ringde mig igår på sena eftermiddagen. Han var ju sjuk när jag skulle dit sist och sedan har jag inte hört något. Fick med snabba ryck komma redan idag iaf! Vilken underbar människa, måste jag bara säga!!

Han verkligen lyssnade på MIG, och BRYDDE sig!! Fantasktiskt!! Han tyckte att det var superspännande med min OP, och när vi hade pratat ett tag visade det sig att han också var OPad och han hade varit på skönvikt och arbetat! :)

Alltså det är svårt att beskriva känslan, men han verkade verkligen lyssna när jag berättade. Och framför allt så fick han mig att berätta! Det är inte det lättaste det heller!! Hehe.

Han tog mig på allvar och verkligen gick igenom mina axlar & nacke på riktigt för att utesluta neurologiska problem. Jag var säker på att en nerv kommit kläm eller liknande, men icke. Jag fick akupunktur!!! Hur vågade jag?!? :) Jag gjorde det iaf!! *STOLT*

Och där hittade han felet i muskulaturen. När han satt nålen på vissa stället så kändes det som om det gick små elektriska pulser i genom muskeln. Skum känsla.. Han trodde att det kom av stress & spänning helt enkelt...!!

Han tyckte det var hemskt att en 30 årig kvinna skulle ha det så, med hela mitt mående. Fantastiskt att han brydde sig!! Ja som ni märker är jag mäkta imponerad!!

Han tyckte att jag borde få ha ett bra jobb, med lugn och ro och rutiner som hemma med mattider osv, jaaaaa sa jag, kan jag inte få jobba här hos dig!!! :)) Tyvär var det visst inte så enkelt..!! ;)

Hur som helst så villa ha med mig ett ett smärt-team, det skulle innebära kontakt med läkare, sjukgymnaster & samtalstrapeuter. Det låter helt fantastiskt tycker jag!!

Han sa att han ville ge mig verktyg att lära mig hantera stressen, och må bra! Han tyckte att jag gjort en fantastisk insats redan för min egen hälsa och välmående genom att jag gått ner 50 kg i vikt! Så nu när det skulle duýka upp ett jobb för mig så skulle jag bara känna, yes detta klarar jag, jag fixar det här!! 

Jaaaaaaaaaaaaa det är ju precis det jag vill!! Kan denna Fredagen den 13:e vara dagen då allt vände?? Min turdag?? :) HOPPAS!!

Imorgon ska mannen åka till Sundsvall på hundutställning med Chevisen. Jag önskar att jag kunde följa men en av oss måste stanna hemma med de andra hundarna. Och speciellt med valparna!

Jag kände mig osäker att åka heeelt själv hela natten upp dit och sedan vara förmodligen skittrött på hemvägen och köra helt själv. Inget vidare om man somnar vid ratten precis. Man blir så lätt sömnig när man kör själv tycker jag, speciellt som jag inte sovit ordentligt en natt på ja, jag vet inte när... Har inte valparna hållit mig vaken så är det axeln/armen.

Så jag får helt enkelt stanna hemma och hålla ställningarna!

Nu ska jag gå upp och titta till de små lite grann, sen slänga igång en tvätt (mkt tvättande blir det) och sen har jag en faslig lust att ta en promenix! :)

Trevlig helg mina vänner!!