Välkommen att hänga med på min resa som kallas livet..

Här kommer jag att skriva om allt som sker just nu, livet i allmänhet och livet i synnerhet! Resan med en GBP operation. Kampen mot barnlösheten - vägen mot målet - ett barn. Livet på landet med huset fullt av jyckar - galenskap, kärlek & glädje i ett enda stort virrvarr!



onsdag 12 september 2012

Hej Bloggeribloggen!

Det duggar inte precis tätt med inlägg här nu för tiden. Jag känner att det blir mycket negativt skrivet, och det känns så trist. Men samtidigt är det ju skönt att ha en ventil att bladdra ut i.. Men å andra sidan så finns det ju nu, även om det bara är några få, läsare till denna ventil. :) Jag måste anpassa mig lite alltså!

Sitter i skrivande stund och väntar på att min kvällsspruta ska värma upp sig till rumstemp så att jag kan sticka den i magen snart! Det är konstigt nog OK att sticka sig själv, har ju tränat lite nu. :) Det kändes sjuk onaturligt i början men hellre sticker jag själv än låter någon annan göra det faktiskt!

Ska in till kliniken imorrn bitti och ta blodprov också, får se hur värdena ligger till.

Imorgon känns alldeles oöverstigligt tungt just nu. Vi ska på begravning, och det känns hemskt. Mannens fina farbror gick hastigt bort och ska begravas imorgon. Usch, det kommer att bli en otroligt tung och känslosam dag för många! Men när man går på begravning så är det så otroligt mycket känslor som kommer upp. Dels ifrån de begravningar man varit på tidigare men också annat som är jobbigt och ledsamt.

Det känns jobbigt helt enkelt!

Så var vi in till veterinären med lilla Herman i måndags också. Vi var rätt så säkra på att vi inte skulle få ta med oss honom hem igen!! Han är ju så otroligt halt i baken allt som oftast och han är ju trots allt bara 8 månader. Han borde få vara pigg och frisk!

Vet sa direkt att det måste vara något fel på honom, han verkade dubbelhalt bak, och helt omusklad samt att han har väldigt konstig benställning fram och är minst en dm lägre än vad han borde vara. Hon böjde, klämde och kände men kunde inte hitta vart det satt.

Vi slumrade ner honom inför röntgen och det kändes hårt i hjärtat att se den lilla guldklimpen helt lealös. Han röntgades i höftleder, knän i två vinklar, lårben, armbåge i två vinklar samt överarm & två bilder på ryggen. Men hon kunde inte direkt hitta något som skulle orsaka honom så kraftig hälta och smärta! Vi var i Orsa med honom men hon skulle skicka alla röngtenbilder vidare till Falun för bedömning. Vi skulle höra av oss igen i nästa vecka och få se om de hade kunnat utläsa något av bilderna, i så fall så får vi väl boka in oss där för vidare undersökningar.

Så all in all så blev vi bara 2500kr fattigare och inte ett dugg klokare ang vad som felas vår lilla Hermilur!! Men vi fick iaf med honom hem igen och det var ju positivt!! :)

Men oron kvarstår ju såklart och även om hon inte hittade någon direkt orsak så verkade hon inte direkt positivt inställd till att han skulle bli bra igen.

Usch vad jag saknar vår braiga veterinär Karin på Ugglarps veterinärstation i söderns land nu!! Hon är faktiskt oslagbar, och dessutom så har hon ju en sån modern anläggning! Vilken skillnad på röntgen bara och vilken skillnad i kunskap hos veterinärerna!! Men det är långt att sitta o åka ända till Ängelholm när det händer något också!!

Nu ska jag inta litta yoggi och sedan hoppa i säng, som sagt, lång dag imorrn!! Ja just ja icke att förglömma picka mig i magen också innan sovdax!

Natti Natti alla fina!! <3 <3

1 kommentar:

  1. Men lilla liten sötis, inte är han väl sjukis. =/ Blir så ledsen när försvarslösa söta djur inte är bra. =( hoppas att det löser sig på absolut bästa sätt.

    Ooo jag läser sprutor. Något man absolut inte saknar. Lider med dig. O håller med. Hellre själv än någon annan... I agree. Hoppas å håller alla tummar vi har här hemma.
    Kram på dig fina systeryss. Å ge en kram till Gubben din också. =)

    SvaraRadera