Den perfekta frun...

Några kompisar till mannen skojade o tyckte att han hade den perfekta frun, ja jag är ju en jäkel på o baka o fixa!! Gustav fann sig rätt bra och hävdade att man får vad man förtjänar! ;) <3

Ironiskt tänkte jag, yeah right, den perfekta frun som inte ens kan bli gravid.........

Igår startade det tidiga missfallet nr 2 i mitt liv.. Det är svårt att sätta ord på hur det känns.. Eller känslor för den delen..

Den här omgången har varit otroligt tuff, både psykiskt och fysiskt.

Just nu känns det som att för varje droppe liv som försvinner ur mig följer det med en liten bit av Anna. Och fortsätter det så här så försvinner Annan kanske helt, och kvar blir bara ett barnlöst skal...

Måste försöka hitta en strategi för att gå vidare. Försöka bygga upp ett litet skyddsnät som kan ta emot när man faller.. Frågan är bara hur man går till väga för att fixa det..

Detta blir en tuff veckan, helst vill man bara gräva ner sig, sticka huvudet i sanden och sova, sova, sova... MEN på fredag har vi bestämt oss för att lämna tillbaka Stellisen till sin uppfödare i DK. Det skär i hjärtat bara av tanken på att jag inte ska få ha min lilla blåa fis kvar hos mig!! Hon är verkligen min hund och hon skänker mig så mkt kärlek & värme!!

Men situationen är ohållbar iom att hon inte kommer överens med Hera, det funkar väl drägligt när det är bara vi hemma. Men det känns inte rätt att hela tiden stänga någon ute ur flocken. Mina vovvar är sociala varelser och ingen mår bra av att vara undanskuffad större deleln av dagen!!

Plus att när vi har besök hemma så är det så otroligt lätt hänt att det sker en olycka och någon öppnar en dörr av misstag. Det är ett ögonblicks verk att de ska ryka ihop, och så stora hundar kan göra stor skada på varandra. :o/

Varje natt delar vi dock kudde Stellisen och jag, hon är otroligt gosig!! Hoppas bara att hon får lika mkt gos av sin uppfödare som av mig!! <3 :( Kommer sakna henne något enormt!! Hoppas detta är rätt beslut bara...

I samma veva ska vi få tillbaka en valp ifrån senaste kullen. Gustav tar med honom på vändande resa... Det känns också jobbigt just nu!! Jag bara hoppas att vi kan hitta ett nytt toppenhem till honom så snart som möjligt så att han slipper ställa om sig allt för mkt till allt för många olika miljöer.

Ja det är mycket nu helt enkelt...

Nu ska jag ta o lägga mig i alla fall. Mannen snarkar redan på soffan hör jag, han har åkt på en dunderförkylning mitt i allt. Så jag vet väl vad jag har att vänta mig sen...