Det var fasen inte lätt att lämna honom där! Jag önskar jag hade kunnat vara med honom hela vägen igenom, men man får ju tyvär inte det.. Jag förstår det absolut, med tanke på hur slut jag var efter OPen, det tog ju timmar innan jag var pratbar med mina nära o kära! Det är klart det kan vara en stress då för patienten att veta att det finns en anhöring på avdelningen som man inte orkar se/träffa/underhålla för att man är så himla trött.
Men det spelar ingen roll, jag hade hur som helst gärna velat vara där o hålla handen och se så att allt står rätt till hela tiden!
Peppade honom iaf att ta sprutan medans jag var kvar och det gick ju som jag trodde, som en dans! :) Det var inte mkt att oroa sig för. Men jag minns när det var ombytta roller, när jag var den som skulle bli lämnad där för OP. Vi grät NÄSTAN bägge två då innan jag fått in den där jäkla sprutan i magen!! :) MEN när det väl var gjort en gång så gick det ju bra sen också!
Prata just med mitt hjärta och han skulle precis till att sova och jag ska göra det samma strax.
Älskar dej min man, mest av allt - mer än vad jag någonsin kan beskriva i ord.. Jag vet att du vet! :)
NATTI NATTI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar