Trevlig kväll hos fina vänner!!!

Ikväll var vi in till Halmstad och fikade och våra fina vänner Fam. Jonsson, alltid lika kul! Det är så annorlunda att hälsa på hos dem, alltid massa spännande disskutioner och givande pratstunder - inget snack om väder o vind där inte! :) God äppelpaj bjöds det på också, första gången jag prövade det efter OP. Jag tog en liten portion med lite vaniljglass och det funkade - kanske vart det lite väl sött men ngn gång måste väl även det vara OK?! :)

Innan det jobbade jag, fan vad segt det går nu... Jag vet inte varför, kanske är det för att jag är förkyld, eller bara för trött, eller bara för att man vet att snart är det slut... Det är tråkigt att känna så och jag önskar jag hade lite mer energi ända in i det sista!! Ska försöka skärpa mig, sova mkt & bra på nätterna och hålla ut till slutet!! Känns tråkigt att sluta på ett sätt, jag komemr att sakna jobbet, arbetsförhållandena och en massa annat!! Kommer sakna att ha min Mami som chef..!!

Vad ska jag jobba med sen då?! Usch jag vet inte riktigt vad jag vill.. Är helt på det klara med att hitta ETT jobb, bara så att jag har ngt att göra och kan dra in lite stålisar.. Vik. inom förskola/fritids kanske? Jag hoppas jag hittar ngt jag kommer trivas med. Jag hoppas att jag kommer trivas i Boda.. Jag hoppas att detta kommer att bli bra!!

Mannen har varit hemma under helgen, peppat inför OP... Vi har en massa saker som ska/skulle göras innan hans OP, önskar han hade kunnat vara liiiite mer aktiv med det när han varit hemma.. Det får man önska väl?!

Den 6/9 gjorde vi en första insemination på kliniken i Halmstad. Koll hade gjorts innan på mig, jag fick ta en Ovitrelle spruta dagen innan för säkerställd ägglossning... Mannen fick lämna prov var av de snabbaste simmarna sedan inseminerades.. Han är för gullig min gynekolog, Tudor! De förmedlar trygghet och även i de konstigaste ställningarna som man tvingas inta där känner man sig ändå på något förunderligt vis rätt så bekväm..

Tudor föklarade att detta är inget som är 100% säkert men det är en bra bits hjälp på traven och vi skulle hålla tummarna och tänka bebis, bebis, bebis!!

Kan man låta bli att hoppas och önska?! NEJ!! Dagarna efter var jobbiga, tror jag blev rätt påverkad av sprutan också.. Kanske därför Häxan Surtant gjorde sig påminnd...

Hur som helst så dök mensen upp dagen innan beräknad och hopp & drömmar slogs i bitar ännu en gång.. Förlamande ledsamhet - jo det kände jag på morgonen, bloody hell.. Ändå så blev jag inte förvånad, absolut inte.. Men besviken och ledsen, såklart.. När ska det bli min tur, vår tur?! Kanske blir det aldrig det.. Jag känner mig absolut inte säker..

Försökte ringa kliniken i torsdag och fredags men lyckades inte placera mig i telefonkön, var för sent ute.. Ingen panik antar jag.. Men jag ska ringa in i morgon och se hur vi ska gå vidare.. Fan vad jobbigt!!

Nu har det ändå gått några dagar och allt har fått liiite distans, lättare att skriva/prata om det då...