Välkommen att hänga med på min resa som kallas livet..

Här kommer jag att skriva om allt som sker just nu, livet i allmänhet och livet i synnerhet! Resan med en GBP operation. Kampen mot barnlösheten - vägen mot målet - ett barn. Livet på landet med huset fullt av jyckar - galenskap, kärlek & glädje i ett enda stort virrvarr!



fredag 15 april 2011

2 svimmningsattacker & blåa/svullna händer...

Jag hade en jobbig dag idag hos kliniken.. Jag brukar vara rätt svårstucken när det gäller blodprov men det har gått bra de sista gångerna.. Denna gången var det dock tvärstopp.. De fick inget blod alls och efter mkt stickande valde de att skicka mig vidare till Sjukhuset i Halmstad. Då hade jag redan fått panik (tycker det är så obehagligt när de inte får blod) dels pga av att det var jobbigt läge och sedan kommer väl alla minnen upp från de gången man fått sitta i timmar och blivit stucken... Höll på att svimma en gång och fick då gå in i ett rum och lägga mig med värmekuddar på händerna..
Tydligen inte..... =/

Mannen kunde inte vara med mig först då han ju faktiskt var tvungen att arbeta.. Men jag ringde honom och bad honom köra mig till sjukhuset då jag inte hade en aning om vart det ligger. Och då stannade han med mig som tur var!

När jag kom till sjukhuset så fick de lite blod ur ena handen efter att ha smörjt med någon salva som vidgar ut blodkärlen samt värmt med stora värmekuddar på händerna. Men sen brast det blodkärlet och de började sticka i nästa.. Då höll jag på att svimma igen, kände hur allt bara försvann och det liksom rusade i hela kroppen.. Då fick jag lägga mig ner igen och de gick över till andra handen. Tillslut fick de det blod de
behövde för dagen iaf.

 

Jag satt kvar en liten stund efteråt och bad om lite vatten, men på något vis kände jag mig löjlig och ville bara därifrån så fort som möjligt. Jag vinglade iväg på lite ostadiga ben med mannen som ledsagare genom sjukhuset. Han var väl lite orolig att jag skulle svimma så vi stannade vid cafeterian och han köpte en cola för att jag skulle få upp blodsockret lite och kanske piggna till..

Satte mig på en bänk och då började tårarna rinna bara, kunde liksom inte hejda mig.. Jag vet inte men jag kände mig himla låg innan jag ens kommit till kliniken idag. Kanske hade jag en dålig dag helt enkelt i grund och botten och denna enorma stress uppe på allt sedan.. Antar att det blev alldeles för mkt för mig iaf.. Jag var som orörlig och bara satt där en bra stund med tårarna rinnandes. Sen kom vi vidare till bilen iaf och nu hade hela makens lunch gått åt till mina förehavanden så han hade bråttom tillbaka till jobbet. Vart skulle jag ta vägen...?? Han släppte av mig inne i stan för att jag skulle få äta lite mat iaf då han inte skulle hinna själv.. Jag fick ngn form av hyperventilationsattack i bilen och fick knappt luft.. Samlade mig så pass att jag kunde kliva ur iaf och mannen körde iväg. Stackarna kände sig som en idiot som lämnade mig där så, men han var ju tvungen att jobba och det förstår jag helt o hållet!

Jag köpte mig en tidning o satte mig på en Thairestaurang och käkade lite lunch, samlade mig och slöläste lite.. Samlade mig och strosade runt lite på stan medans jag väntade på att mannen skulle sluta jobba för dagen.. Jobbig dag men med ett bra avslut iaf. Ikväll har vi myst lite i soffan och bara haft det bra!


Fick inget klart besked om start av Pergo, jag skulle ringa in på mensens första dag och ev få receptet då.. Antar att de vill invänta de nya provresultaten också.. Men hoppas o hoppas!! Fick en ny tid efter påsk, men jag ska ringa in iaf och stöta på lite..

Nu ska jag sova & imorrn blir det jobbing!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar