Adoption..

Jag känner starkare och starkare för adoption! Jag önskar att det inte var så tungrott på något vis.. Självklart så är jag FÖR att det ska vara nogranna utredningar och jag förstår att allt kostar pengar, men det gör ändå att det känns så ouppnåerligt just nu.

Jag är nog öppen för flera länder, ett barn är ju ett barn liksom.. :) Men just så intresserar mig Syd Afrika så himla mycket! Har tjuvkikat på flera adoptionsbloggar därifrån och barnen är ju så otroligt söta!!

Jag ska fortsätta läsa och samla information så mycket jag orkar. Det kan ju inte skada att läsa på, hur än det blir! :)

Jag frågade mannen igår om vi inte skulle ställa oss i kö hos någon förmedling och han verkade tycka att det var en bra idé! Dock ska vi avvakta tills efter vi har varit på återbesöket hos kliniken då ci får svar på våra prover osv. Och det tycker ju jag också såklart!

På något vis så känns det som om vi kommer att bli lite klokare då. Även om vi inte direkt vet vad som väntar oss efter det så vet vi iaf hur vi fysiskt ligger till!

Annars har jag fullt upp här hemma med alla vovvarna! :) Nu kan alla vara tillsammans och det är ju så jag vill ha det så det underlättar betydligt! Har fått två väldigt seriösa och tillsynes bra intressenter för vovvan som vi lagt ut på annons. Håller tummarna för att det ska ordna sig för henne så att hon kan flytta "hem" snart! Ju längre hon stannar här desto svårare blir det för mig att så småning om lämne henne ifrån mig igen! Och jag VET ju att hon tyvär inte kan stanna här för alltid..

Nu ska jag iaf ta henne med mig på en träningsrunda i skenet av den underbara vårsolen som gör oss sällskap idag!