Still raining on me...

Usch idag känns det inget vidare, inte just nu iaf... Har dock varit rätt glad och tillfreds tidigare, solen har strålat ner ifrån himlen med en rätt behaglig temp ute.  Detta i kombinationen med att marken varit lite frusen så jag har kunnat ha hulliganerna ute utan att de blivit allt för leriga.

Lagade mumsig middag också, köttbullar med fetaost i, potatismos & sås med sallad till. Mannen blev glad & det var faktiskt gott. :) Sen har det varit min tv-kväll med desperata husfruar & cougartown.

Men det är liksom nu på kvällen som alla tankar kommer och hoppar på mig som om jag vore någon hoppborg med allmän studsrätt..

Det är så mkt som hänger löst i mitt liv känns det som.. Det som överskuggar allt är naturligtvis längtan efter att få bli en familj på riktigt (som jag känner det), längtan efter en till familjemedlem. Men vägen dit känns som om att den kommer att bli krokig och lååång..



Saker som måste ordnas:

1. Flytta från det dyra rucklet vi bor i!
2. Nytt välbetalt & helst trivsamt arbete måste hittas!
3. Skulder måste betalas & ekonomi stabiliseras!
4. OP måste göras!
5. Minst en vovva måste hitta nytt hem!
6. Beslut om väg till bebis måste tas!
7. Val av bostadsort måste göras!

Svårigheter som jag ser:

1. Hitta nytt hus till lägre hyra med möjlighet att ha vovvs. Iom att iaf en av oss vill byta bostadsort så är frågan ska vi hitta nytt boende nu eller vänta tills vi bestämt bostadsort?
2. Har arbete fram till vintern nu, vart ska jag tänkas få jobb sedan, dessutom med bättre lön? Vad vill jag jobba med? Vad kan jag jobba med? 
3. Det är mkt pengar som måste in, tufft jobb men ack så nödvändigt!
4. Tänker inte flytta innan OP är avklarad, får vänta helt enkelt. Snabba på med den egna viktnedgången som ev kommer att krävas!
5. Svårt att hitta bra och seriösa hem.. Hoppas på det vi har på gång, verkar ju så bra!
6. Biologiskt vore ju toppen om det skulle gå, vet inte varför jag börjat tvivla så starkt. Annars är det adoption som ligger mig varmast om hjärtat och då krävs en massa jobb & även pengar..!!
7. Mannen vill flytta "hemåt". Jag har svårt att veta vart mitt "hem" finns någonstans.. Vill helst inte flytta runt mer nu, behöver en fast punkt - ett hem! 

Potentiella lösningar:

1. Kolla bostadsannonser kontinuerligt - vad som helt är bättre än detta! Hatar verkligen att bo här!
2. Peppa mamman till att hitta en ny egen rörelse så att jag kan fortsätta jobba för henne! :) Kolla jobbannonser hela tiden, kolla på jobb i Norge - bra lön! Finns alternativet för oss att vara jourhem?
3. Snåla in på det mesta, försöka hitta kreativa lösningar, jobba så mkt vi orkar, sälja saker, öka inkomsterna. Prioritera detta framför allt!
4. Som ovan, invänta OP-tid, kämpa med viktnedgång, kämpa med flytet - ju förr desto bättre!
5. Vänta och se tror jag det är som gäller, lägga ut krokar hos bekanta/kollegor, annonsera.
6. Invänta svar på prover, fortsätta utredningen, höra oss för om alternativ. Kämpa för att kunna genomföra adoption vilket hänger ihop med ovanstående.
7. Inse att resan har ett bestämt mål redan, försöka ta ställning till vart jag står i det beslutet. Söka bostäder på lämplig ort inom närområdet för målet. Inte acceptera ett boende som inte känns rätt för mig!

Oj vilken urladdning! Men nästan lite terapi för mig får man väl ändå säga! Känns ändå kreativt att kunna stylta upp allt på detta viset och verkligen försöka jobba med problemen. Visst känns allt som ett virrvarr och lösningar känns avlägsna men man måste börja någonstans.. Jag HATAR dock att vara tålmodig, jag vill att saker och ting ska hända NU!! Antar att det är just det som känns så himla frusterande dessa planer är ju över flera år och det gör mig rastlös, tröstlös och villrådig... Och deppig!!

I kombination av detta virrvarret så finns den ständiga irritationen om orättvisan i hushållsarbetet här hemma. Tycker att jag städar, diskar, fejar och fixar så mkt jag orkar - och jag är absolut INTE någon perfektionist!! Ändå blir det aldrig någon ände på allt - önskar det kunde finnas något intresse för samarbete här i hemmet. Men det verkar sitt hårt åt... Tar upp det ibland när det liksom tillslut rinner över lite då och då. Ja jo, visst det ska bli bättre, men sedan står jag lik förbannat där vid disken och gnor, eller jagar dammsugaren runt huset osv...

Underbart sätt att bara få spy ur sig detta med bloggandet!! :) Jo vars jag tror att det gör mig gott faktiskt!

Nu har jag gnällt färdigt för idag, ska slösurfa lite och sedan sova...